Aftonbladet – 9 augusti 1852, sida 2

dyrbar och ljuf tröst, svarade markisen, under det han drog på klocksträngen. Herr Des Tournelles hade stigit upp. Färdig att gå, stannade han och kastade förtjusta blickar ikring sig på all den lyx som öfverflödade i rummet, Förtjusande boning! förtrollande slott! mumlade han liksom för sig sjelf. Gyllenläder, Genuesiskt damast, Sakiskt pörsliny inlagda möbler, mästerliga taflor, konstsaker ... herr markis! ni bor gom en kuög. Och denna herrliga parks, tillade han i det han såg ut genom fönstret: Om våren kan ni sitta i er fåtölj och höra näktergalen., I detta ögonblick öppnades salongsdörren, en betjent syntes. Jasmin2, sade markisen, under det han med foten stötte till börsen som ännu låg på olfvet och der guldet glimmade emellan maskorna, tag upp det der, det är en present af herr Des Tournelles. Farväl, herr Des Tournelles, farväl! Min komplimang för er bustru. Jagmin, följ herrn ner till sin vagn; ni är skyldig honom denna höflighet. Då detta var sagdt, vände markisen honom ryggen och gick bort till tönstret, der han ställde sig att se ut. Han trodde Des Tournelles redan vara långt borta, då den elaka juristen, som sagta lik en orm glidit bakom: bonom, hviskade honom i örat: vHerr markis, , ,, sade han halfhögt medi hemligheisäul on. ,Hvad, utbrast markisen de la Seigliere, i det ban hastigt vände sig om, ni här ännul. sÅnru ett, rådet det är godt. Saken är betänklig: vill ni reda.er ur den, så gift er dotter med Bernard.v Derefter, sedan markisen bedt honom draga till helvetet, gjorde advokaten höger om vänder, och skyndade ut åtföljd af den bugande Jagmin, med käppen under armen, -:förnöjd