Aftonbladet – 7 augusti 1852, sida 3

slag upprör edra högsinnade känslor. Jag sätter: mig i-eyt ställe; jag fattar-bela er motvilja. Emellertid, :om ni värdigas reflektera deröfver, skall ni begripa att det finnes fall då det .rättvisaste högmod måste böja sig., Jag ber er min herre att icke mer tale härompn,: sade markisen i en ton-som icke tålde gensägelse, men som likväl icke hin: drade den gamle skälmen att fortfara. Herr markis,, återtog han medfasthet, de uppriktiga intresse, det lifliga deltagande, der vördnadsfulla tillgifvenhet jag alltid hyst fö: er familj, min egen uppriktighet, gör mig til jen lag att envisas; skulle jag äfven genom min envishet ådraga mig ert löje eller vrede. Jag antager att ni en dag halkade och föll Clain, skulle icke den vara brottslig inför Gud och menniskor, som icke räckte er en bhjelpsam: hand? Nåväl! ni har fallit i en afgrund tusen gånger djupare än flodens botten, och jag skulle anse mig fela i mina pligter; om jag icke äfven med fara att såra er, använde alla möjliga medel att rycka er derutur.n Min herre, utbrast markisen, låt ni folk dränka sig om de behaga. Bättre är att drunkna i rent, klart vatten, än hålla sig fast vid vanhedern, och hjelpa: sig upp med lågheten. Dessa känslor hedra er; Jag igenkänner i er en värdig ättling af ridderliga fäder, Jag fruktar endast att ni öfverdrifver faran af en mesalliance. Man mäste bekänna att iderna med eller utan skäl blifvit betydligt förmildrade; Herr markis, tiderna äro svåra, Ehuru åternpprättad genom det skenbara anseende den nu återfått, försvinner adeln; den börjar redan blekna och falla. Min öfvertygelse är, at aristokratien icke kan återvinna sinsfordna lygande ställning: utan att: blanda sig med demokratien, som öfversvämmar landet. Jag har allvarligt öfvertänkt vår framtid; ty jag är också adelsman, och hvad som bevisar att jag fullt insett nödvändigheten ef att blanda oss med