Aftonbladet – 7 augusti 1852, sida 3

sluta med ett giftermål? Fröken de Ja Seigigre är ung och älskvärd; herr Bernard är också ung och ser rätt bra ut, säger man. Gift dessa begge unga. Moliere sjelf skulle icke bättre kunnat upplöst detta äfventyr. Vid dessa ord greps markisen, oaktadt brydsamheten af sin ställning, af ett så starkt utbrott af munterhet, att han höll sig i sidorna och gapskrattade. För fan, min herre., sade han, för de två immar ni hållit mig på pinbänken, var ni skyldig mig denna lilla ersättning. Säg om det, jag ber er.s Jag har äran upprepa för er herr markis., itertog den elake gubben med orygglig kallblodighet, att det enda medel som gifves, är att gifta fröken de Ja Siegliere med er fordne förpaktares son., Markisen var utom sig. Han kastade sig i sin fåtölj och utbröt i nya salfvor af konvulifviskt skratt. Då han lugnat sig något sade nan: Min herre, man hade väl sagt mig att ni var en skicklig man, men jag var långt ifrån att ana det ni var så fin. Ventre-saint-grig hvad ni tager saken ! Hvilken säker och hastig blick! Hvilket sätt att ställa till rätta! För att vid er ålder hafva hunnit till denna grad af vishet och lärdom, måtte man skickat er bra tidigt i skola. Er far var säkert prokurator. Ni skulle öfvertröffat Bartolo, och mäster Cujas skulle icke varit värdig att lösa upp ert skoband. Hvilket djup af visdom! Fru des Tourne:les bör bära bufvudet bra högt då ni om söndagarna promenerar till Blossal. ;Herr advokatv, tillade han hastigt med förindrad ton, ni glömmer att jag tillkallat er för att utreda mina affärer, och icke för att begära ett råd.v . Min Gud! Herr markiso, svarade, Des Tournelles kallt, sjag förstår nog att ett dylikt för