Aftonbladet – 5 augusti 1852, sida 3

Kan: min mor. någonsin tvifla derpå?, Om vigtiga affärer för min räkning tvingade dig att resa till Paris? Så skulle jag resa.s I ögonblicket? ;pJag-reser.n Utan en timmes-uppskof?, . Jag reser,, sade Raoul i det han tog sin att. Det är bran, sade fru de Vaubert. xDetta bref: innehåller. -mina instruktioner; .du:skall öppna det i Paris. Piligensen från Bordeaux passerar Poitiers :om-ett par timmar. Se här har du penningar. Omfamna mig och res.s ,Utan: att taga afsked af markisen och hans dotter? frågade Raoul, tvekande. Jag skall framföra dina urgäkter. Men . .n -Raoul, håller. du: af. mig?, Hvad skola de tänka?.,., vÄr du mig tillgifven?, Min mor, jag reser., Två timmar sednare var baron de Vaubert på vägen till Paris, mindre perplex och nyfiken än man skulle trott, ty han var öfvertygad om att hans mor helt simpelt skickade honom satt: köpa. bröllopspresenter. Vid. sin ankomst bröt han genast-sigillet påsdet bref som innehöll hans förhållvingsorder, och läste följande rader: Roa dig på bästa sätt, gör icke bekantskap med andra än personer af din rang, sätt ngen sfläck på ditt. namn, vårda din, helss, tänk icke på att återkomma förr än jag äterkallar: dig, och lita på mig hvad omsorgen för lin lycka angår. Raoul begrep intet ochi sökte icke att begripas Dagen derpå promenerade han långsamt på boulevarden, med kall och likgiltig uppsyn, midtibland den lysande: prakten:af detta Paris som han såg för första gången, ika litet nyfiken som då han pick på sina gna egor. (Forts.)