Aftonbladet – 4 augusti 1852, sida 3

— Ack, markis, de förstå icke det rätta, dessa menniskor,, sade fru de Vaubert, leende. Må han lefva då, men må han ätven dölja sig! Om han älskat äran så högt han föregifver, skulle han icke då föredragit att passera för död på slagfältet, heldre än att släps hit sin vanära och uselhet? Hvarföre blef han icke qvar i Siberien? Han mådde rätt väl der. han var van dervid. Veklingen beklagar sig öfver klimatet, man skulle kunna tro att han varit lindad i bomull och uppfostrad i drifhus. Kossackerna äro ett raskt folk, goda och gästfria. Han kallar dem barbarer! Bistå dessa oduglingar! rädda deras lif! upptag dem i ert hus! Och se här den tacksamhet ni skördar; de behandla er som kannibaler. Jag skulle kunna svärja på att han mådde der som perla i guld; men dessa odågor trifvas ingenstädes. Och sedan kommer han fram med fosterland, frihet, fädernejord, fädernehem! stora ord som de skryta med för att dölja sitt dåliga handlingssätt. Fosterland, frihet och fädernebem, och dertill en million i arf;, sade baronessan, man måste likväl medgifva att utan att precist vara en storskräflare, kan man för mindre än det!a lemna Dons grönskande stränder och kalmuckernes familjlif.s En millions arf!s utropade markisen: hvai djefvulen vill ni han skall taga det?, I er fickar, genmälte fru de Vaubert, modfälld öfver att alltid behöfva tvinga honom tillbaka till samma fråga. Menv, utbrast markisen, det är då en farlig man, den der Bernard! om han retar mig, fru baronessa, så svarar 1ag icke för hvadjag gör: jag vore i stånd till att föra honom in. för domstolen.v Bra!l gade fru de Vaubert, ni bespara honom då mödan att föra er sjelf dit. Fö Guds skuld, markis, var förnuftig. Verklig