Aftonbladet – 3 augusti 1852, sida 3

ligheter; ingen anspelning på den närvaraode ställningen, blott här och.der någon, indirekt Kyllaing åt. den gode Stamplys minne, Ifrån alldagligheter. föll talet på politiken. Vid. ett och annat ordyseom undföllsmarkisen; började Bernard. blifva-het om öronen, några ord vexlådes, och man kom slutligen 1 dispyt. Baronessan bemäktigade sig genast tömmarna, och aldrig utvecklade någon hjelte som :styrde Quadrigan vid .de olympiska spelen, större skicklighet än fru de Vaubert vid deita tillfälle. Jordmånen var slipprig,-full af bråddjup, fårad af ojemnheter och: stötestenar ; vid första hopp lopp mäarkisen fara att bryta. halsen af sig. Hon förstod att bana en väg, slät och jemn söm: aävenuen till ett lustslott; hon öfvervann al!a svårigheter, Hon stäfjade markisens hetsighet, eggade Bernard utan att reta honom, hon satte dem ömsom i: skridt, i galopp, i traf, och sedan bon låtit dem tumla om och stegra sig, men alltid så att Bernard behöll äran af segren, drog hon tömmarna åt sig, höll dem inae, ochråterfördst begge till samma punkt hvarifrån de utgått. Omedvetet lifvades Bernard. Uppeldad af tvistens hetta, smittad mot sin vilja af markisens goda lynne, blef han ledigare och tillgängligare, och då .markisen vid deserten sade, i det han fyllde hans glas: Min herre, detta är en sorts vin, som icke smakade er far illa; jag föreslår att vi tömma våra glas för hans minne, och för erlyckliga återkomst.; upplytade Bernard maschinmessigt silt-glas och klingade med markisen. Efter -slutad måltid steg man upp från bordet för att göra en promenad i parken. Aftonen var vacker. Helene och Bernard gingo bredvid hvarandra, företrädda af markisen och baronessan, som sakta samtalade. Begge de unga voro stumma och endast det prasslande ljudet af löfven störde-tystoaden, Då TT