Aftonbladet – 3 augusti 1852, sida 2

i VV var andas uppriktighet; i hennes rena blick kan man se gjälen som en skön blomma genom den klara vattenytan. Aldrig hat osanningen fläckat denna mun, aldrig har falskheten skymt dessa ögons glans. Hon talar, och, utan att ana det, gör engeln sig till. demonens medbrottslige. Hon säger intet som motsäger, tvärtom det bekräftar hvad man sagt honom förut; det finnes icke ett enda af Hålånes ord, som icke bestyrker hvad fru de Vaubert yttrat. Sanningen har ett uttryck, som den mest misstrogne icke kan misskänna, Det är sanningen som talar i Helenes stämma; således, om Håelene är uppriktig, måste ju äfven fru de Vaubert varit det. -Bernard tvekar. Om det ändå vore ädla hjertan, Svärtade af afunden. Om det behagat hans far. att med-hela sin förmögenhet köpa sig några års glädje och lugn, var det;väl ernard som skulle beklaga sig deröfver?: Skulle han ätertaga en frivillig gåfva, helgad af tacksamheten? Skulle ban obarmhertigt bortjaga de yarelser, som kanske :-omgifvit hans far med ömhet och omsorger, och i hvars armar han dragit sin sista suck? Så långt hade han hunnit i sina:reflexioner, då fru de Vaubert nalkades horiom, och begagnade sig af ett ögonblick, under hvilket fröken de la Seigliere talade några ord med markisen, för att säga honom: Nåväl, min herre, nu känner ni alla dem som anstiftat de nedriga komplotter ni nyss nämnde. Hvarför öfverhöpar ni icke äfven detta barn med ert förakt och er vrede? Ni lser väl att hon varit med i den afskyvärds sammansvärjbingen, och att hon, efter at håfva arbetat på er fars undergöng, varit.ense med oss: att låta honom dö af. sorg.) 2: 1 Vid-dessa: baronessans ord: darrade; Bernarc Toch kände Jiksöm et orm: slingrat Big kring vv