Aftonbladet – 2 augusti 1852, sida 3

Hvarför han hatar oss, vet hvarken han eller jag, men han hatar ose, det är nog. Manär icke herre öfver sina känslor., Ni hatar oss, rein herrel Jag tiskade er far, och ni hatar min! Ni batar mig! Hvad hafva vi gjort er? frågade fröken dela Svigligre med en röst som skulle smält ewv stålhjerta och afväpnat en Scyth. Min herre, vi hafva icke förtjent ert hat.n ,Hvad gör dets, sade markisen, om det är: hans smak att hata oss? all smak kommer a! naturen. Han föregitver att detta golf bränner under bans fötter, och att det vore Hozoom omöjligt att sofva under detia tak. Se der följden af att hafva sofvit på björnhudar och lefvat i evig snö. Isgenting intager honom; men allt förefaller bonom blekt och vanligt.s Liksom gerom en uppenbarelse trodde nu Håelene sig förstå hvsd som föregick inom den unge mannen. Hon begrep att då den gemle Stamply återställt sin busbonde dess rättmätiga egendom, hade hon gjort sin son arflög, och stt denve, offer för sin fars sedlighet, nu af stoltbet rekade stt emottaga rågon välgerning. Lika mycket af grannirgechet som skyldighet, fördubblade bon nu sn ihärdighet ech vänlighet, lösgjorde sig från sin vanliga blyghet, för att komma honom att glömma det plågsanima och svåra i sin ställning. Min herre,, ötertog hon, med en ton at intagande myndighet, ni skall icke resa. Huru bar 11 ers kunnat komma på den tanken, att vi skulle tillåta er att få lefva annorstädes än ibland oss. Hvad skuile verlden söga? H-ad skulle våra vänner säga? Ni vill väl icke med samma slag råra vära hjertan och skada vårt rykte. Betä k då, min herre, ati hör hvarken är fråga om att gifva eler emottaga gästfrihet; Vi öro er far för myc ket skyldigax, tillade den ä!skvärda flickan, som icke visste huru rätt hon i sjelfva verket