Aftonbladet – 2 augusti 1852, sida 2

skulle de svara? Jag frågar er det, herr markis; jag frågar er det, fru baronessa?s Hvad de skulle svara! ropade markisen, som litat för mycket på sig sjelf-då-han emottog den rol, som fru de Vaubert pålagt honom och som kände sitt adeliga blod brusa upp; ni frågar hvadde skulle gevaral . tills lade han med en röst, qväfd af stolthet och vrede. Ingenting är enklare, min herres, inföll fru de Vaubert med en förtjusande förvåning, — De skulle säga till bonom: Är det ni, unge vän, som vi älskat utan att känna, som vi begråtit som en frönde. Lofvad vare Gud som återskänker oss sonen för att trösta oss öfver fadrens död. Kom och lef. ibland oss8, kom och hvila er i ömhetens sköte efter fångenekapens lidande, kom och intag den plats i vär familjekrets som er far blott alltför kort innehade. Låtom oss förena våra öden, bilda en enda familj och må förtalet vid äsynen af vår förening, tystna och vörda vår lycka. Se der min herre hvad dessa anstiftare till nedriga komplotter skulle svara; men gig min herre, förklara er tillade fru de Vaubert med rörelse; förstår ni icke aft ni kanske i tanka att förskräcka oss, uppväckt ett gladt hopp? Denne unge vän som vi begråtit . . .n Hen lefver, svarade främlingen, voch jag vill önska att-denne unge vän som lefvande, icke kommer att förorsaka er flera törar än som död.n ;Hvar är han? Hvad gör han? Hvarför kommer han icke? frågade baronessan if:igt -Han står framför er, svarade B-r Ni, min herre, nils ropade fv med ett utbrott af glädje och icke kunde utförts bättre om det vrit fråga om Raouls uppståndelse. fönnivg. tillade hon med en rörd blick, det är fans fars!