Aftonbladet – 31 juli 1852, sida 3

Herr markis, det är nu nära trettio år ge dan dess ett stort verk skulle utföras. Hele Frankrike väntades Alla blickar vände sig med oro mot östern der en ny morgonrodnac skulle uppgå; dåfva rykten voroi omlopp som uppfyllde alla själar med förfäran, bopp elle fruktan. Det tyckes icke som ni, min herre, varit bland dem som då hoppades eller gladdes, ty ni var en af de första att öfvergifva det hotade fäderneslandet för aft fly til frimmande land. Fäderneslandet återkallade er, det var dess pligt; ni förblef döf för dess kallelse, det var utan tvifsel er ensak; det konfiskerade er egendom, det var dess rättighet Vi dessa ord, höll markisen på att glömma den roll han åtagit sig, och ryckte till likt ett såradt rådjur; en blick af fru de Vaubert stillade honom, Dessa egendomar, blefna nationens lagliga tillhörighet, köptes utaf en af edra förpaktare för en genom svett och möda sparad penning, och då han efier mycken sträfvan, efter tjugufem års arbete och mödor hade bit för bit sammanflickat edra förfäders egendom, under det ni med armarna i kors var sysselsatt att göra intet, om icke önskningar, stridiga mot Frankrikes ära och storhet, då han beröfvade sig denna förmögenhet och som en kappa lade den på edra axlar,,. Ventre-saint-gris! min herre. .., utropade markisen, alldeles utom sig, Ännu en blick af fru de Vaubert, afbröt honom och gjorde honom stum. Genom hvilken förtrollning handlade denne man med så mycket äde!mod och så mycken försakelse, han som ingenting var skyldig och som här icke älskade. Hwu kunde han: besluta, sig till attlemna i edra händer denna förmögenhet helgad af arbetet, dem enda som Gud erkänner och välsignar? Kanske kan ni