Aftonbladet – 31 juli 1852, sida 3

de fördelaktigt hans höga och smidiga växt. Då han inträdde i denna salong som han tycktes känna igen, vaknade hans blick, och hats hjerta darrade; men snart återhemtade han sig från en ovilkoilig rörelse, gjorde en lätt helsning och tilltalade markisen: Det är vid markisen de la Seigliere jag här äran tala? frågade han med iskall häftighet, och en röst som vär van att gifva befaliningar. ; : aJa, min herre, kan jag också få veta ...n Om ett ögonblick, min herre., afbröt den unge mannen kallt; öm, som jag förmodar det är fru de Vaubert jag här äran tilltala, så var god, min frun, tillade hån, och blif qvar, ni är icke till öfverlopps här. En blixt af glädje genomför fru de Vatbert; hon vär nu utlt säker om vinnandet af den bäåtålj till hvilken hon tppgjort planen och nu äfven sjelf kunde få leda, Moarkisen å sin sida andades lättare, i känslan af att få strida under en FÅ stor anförares fana. aVar god och sitt ner, min herre,, sade han i det han sjelf satte sig midt emot baronessad. Den unge mannen tog en stol och satte sig sanska. obesväradt; derefter uppstod bland lessa tre personer eit ögonblicks högtidlig tystnad, lik den som föregår tvenne armåers sammandrabbning. Markisen öppnade sin gulddösa, tog sig en prisaf det spanska snuset, drog upp det långsamt och med ett cget behag, som gått helt och hållet förloradti våra Min herre, sade han, sjag är färdig att höra er. åka Efter ännu några minuters tystnad, hvarunder, främlingen lutade. sig mot. den fauteuil jan intagit bredvid den gamle: adelsmånnens sida, började. han med bög och nästam beallande ton: net