Aftonbladet – 31 juli 1852, sida 3

säga mig det? Hvad jag kan försäkra er, ät att han under sin sons lifstid icke en gång frågade efter om ni lefde eller var död.Men det sanna är att han dog utan atten gång hafva: förbehållit! sig en egen jordtorfva ati ligga i, och lemnade er innehafvare af en förmögenhet som icke kostat er annat besvär än att öppna handen för att emottagå dem, Markisen ville svära, då barenessan afbröt eller snarare bemäktigade sig ordet. Emedan ni tillåtit mig att få vara närvarande vid detta samtal, sade hon med sin ljufvaste stämma, och utsökta artighet, så tilllåt min herre, att jag deltager deruti; — Jag vill icke försöka att lägga i dagen det grymma och sårånde uti flera af edra uttryek. Ni är ung; denna nya morgonrodnad hvarom ni talar, om ni hade sett den gry, skulle ni som vi veta att det var en blodig. soluppgång. Hvad åter de förebråelser angå söm ni gör oss att hafva öfvergifVit franska jorden, och förblivit döfva vid dess uppmaningar, må det vara oss tillåtet att le deråt. Om man sade er att detta slott hotades med förstöring, om detta golf darrade under edra fötter, om taket hotade att nedfalla öfver eder, skulle ni Jå blifva sittande lugn i denna fåtölj. Om bödeln med inställsam röst kallade er, skulle ni då skynda fram? Låtora oss lemaa dessa barnsligheter, Dock ännu ett ord. Ni har beskylt oss för att hafva hyst önskningar fiendtliga emot Frankrikes ära och storhet. — Det är en villfarelse, min herre, Vi se hvarannan för första gången, vi veta varken hvem ni är, eller i hvad ändamål ni sommit hit; vi känna endast att ni ej är oss vänskapligt sinnad, det utmärkta hos er person. sör 088 tiil en lag att söka förtjena er aktling i brist på er sympati. Var öfvertysad om, att bland dessa så mycket klandrale emigranter funnos ädla bjertan som för.