Aftonbladet – 31 juli 1852, sida 2

hratnsret nine Strassburger-banans invigning. Vi ha ej velat trötta. våra läsare med återgifvandet af alla de svassande skildringar häröfver, som meddeiats i de mer och mindre aj regeringen beroende parisertidningarne, då de alltför tydligt burit brägeln af äckligt smickei och falt lycksökeri. Men då denna tildragelse under de sednare dagarne varit föremål för en alimän uppmärksamhet, så anse vi oss dock i vårt blad böra meddela några detaljer derom, och välja för detta ändamål några fragmenter af de bref, hvari en sjelfständig parisertidnings korrespondent skildrat resan till Strassburg och högtidligheterna derstädes: Sedän nägra dagar, yttrar nämnde korrespondent i sitt första bref från Strassburg; ha de franska och tyska jernvägarne inom denna stads murar inkastat en hel befolkning af nyfikna. Icke ensamt Parisare hafva skyndat till. för att öfvervara invigningen a! denna. sä ytterst vigtiga kommunikationslinie ; äfven Badensare, Schweizare, Mainzboer hafva infunnit sig till stort antal. Jag tror tillochmed att de besökande frän Rhenprovinserna utgöra majoriteten. I den sä fransyska: staden Strassburg är det icke: tyskarne somr. funnit sig minst förstädde; parisaren; normanden och. andra hafva vid sin ankomst blifvit icke litet förvänade att möta landsmän för hvilka det var dem omöjligt att göra. sig begripliga. Huru förtjusande: mätte icke denna resa frän Paristill Strassburg vara, gynnad af en frisk. väderlek under de för: sta värdagarne! Men under den sol som nu: bränner oss! Under hela vägen. tänkte jag ofrivilligt på legenden om Mazeppa, och jag trägade, mig sjelf. om icke de resande med lusttågen, framrullade under en outhärdelig hetta alltifrän--solensuppgång: till dess nedgäng, voro lika mycket aft beklaga som der kringströfvande kosackiske hetmanen. Huru som helst se vi dock här fulländadt ett stor! industrielt faktum, ett faktum dessutom af den största politiska och internationella betydelse. Central Frankrike är förevadt med Tyskland. Det ärnumers blott tolf timmars väg mellan Seinen och Rhen. Inom få är härefter skall. man från Strassburg till Wien endast ha nägra timmars färd, och Wien skall finnas sammanbundet med S:t Petersburg. Menniskav tager tre steg, liksom Homeri gudar, och hon skall ha genomtögat Europa. Jag will icke tala om det sociala resultatet: hela verlden fattar och känner dei redar.. Vi se oss här längt aflägsnade från Napoleons stora krig! I gär morgon (den 17 Juli) kl. 6 lemnade vi bangärden i Paris. En ofantlig train hade afgätttre qvarts timma före oss. Tre eller fyra andra skulle följa efter, oberäknadt presidentstäget. Några bjulslag förde oss igenom Noisy-le-Sec, Villemomble, Chelles, Lagny och den sä förfärliga skogen Bondy, som har ett mycket fredligt och oskyldigt utseende, till trots för sitt gamla mindre goda rykte. Denna skog synes på väg att upphöra att vara nägon sädan, och tiden synes verkligen inne att bjelpa upp den. Trakten, eburu den bär mänga spär af granskape: med hufvudstaden, är dock ganska täck, förutsatt ati man icke hos sig uppkallar nägra minnen från Tyrolen och Alperna. Vi mötte på vär väg den ryktbara staden Meaux. En gigantisk örn pryder stationen i derna stad, och jernvägstäget böjer sig inför örnen i Meaux. Nägot längre. fram träffade vi ChåteauThierry, der en af: jernvägsbolaget föranstaltad kollation väntade de inbjudna. Champagnen bryter ut, och likasä de resandes entusiasm. I Epernay gjorde korkarze de trefligaste bopp, och saften af champagnes drufvor skummade i alla glas. -Sälunda fortfor det genom hela denna verldsbekanta provins. I Vitry-le-Francais började landets och buteljernas utseende att förändras; en torr och ofruktbar natur och ofantliga; buteljhalsar: Vi voro på gränsen af Lothringen. Frän Vitry till.Toul,der stationen företer vackra byggnader i form af Schweizerhyddor, funno vi intet annat anmärkningsvärdt än-Bar-le-Duc, krusbärssyltens fådernesland. Hela Meuse-dalen, ekuru ganska ofruktbar, -erbjuder en behagligt kuperad terräng. Snart tillkönnagäfro vackra landhus, geometriskt utstakade trädgärdar med klipta träd och vattenkonster, försvarade af sjövidunder, att vi nalkades Nancy. Alla de stätioner vi genomforo voro prydda med guirlander af lö? och fanor med sköldar, i hvilka Louis Napoleons namnskiffer prunkade, men stationen i Nancy utmärkte sig isynnerhet för det magnifika i arrangementerna. Republikens president skulle stadna der för att bevista en bal som municipalitetet gifver för hohom. I Nancy fingo vi göra första bekantskapen med de Rbenska vinerna. Under dessa verklgarötmånsdagar, då de mest mättliga resande oupphörligt varit underkastade torstens tyranni, igenkände man orternas latitud mindre genom thermometern än genom olikheten i de drycker som erbjödos. : Det är från Naney som den nya väg utgår hvilken nu skall invigas. Frän Nancy till Läneville är det blott en timmas väg: Lineville, den sista Loihringska suveränens lilla Trianon. Redan syntes ifjerran en svart och kantig rand som aftecknade sig errot en EMERSON NA