Aftonbladet – 31 juli 1852, sida 2

värd lags tyranniska välde; vi skola försvara våra sista förskansningar emot en lägsint och afundsjuk pöbels inbrott, som hatar och för. följer oss. Om vi. voro i riddartidens sköna dagar, skulle jag uppmana er att stiga till häst och strida med ridderliga vapen och oförskräckt mod, eller ock innesluta er i slottet och förr låta döda er på vallarna än gifva er. Olyckligtvis äro kämparna vu förvandlade till advokater, och vapenhärolderna till rättsbetjenter; och emedan -vi lefva i en tid då lagen efterträdt envigeskampen, och pressens hårklyfverier intagit tapperhetens ställe, äro väl äfven de ädlaste tvungna att begagna list i stället för svärd, och fintlighet i ställe för lans. Det är ju dessutom icke fråga om. att sätta denna. pojke i armod. Ni skall vara idelmodig; men för att tala uppriktigt, icke beköfver en stackare som legat scx är begrafven bland snö, att derpå ligga väl och bvila ut sig på en hel millions förmögenhet. Men, min bästa markis; har ni ännu u3gra skrupler så finnes ju lätt bot derför. Alla samvetssaker böra respekteras. Gå till hr Bernard; gif honom med varm hand edra egendomar. Och hvarför -kunde ni icke äfven lägga till denna hlla gåfva ett adelsbref och edert vapen? Jag gick i morse förbi Håjene, hon var vacker, glädjestrålande och hoppullshon. får då vid sin återkomst veta att bori icke: eger en styfver mer, och att det återstår hentie det förfallna slottet Viubert. Vi skola der lefva tarfligt som i landsfiykten. I stället att förenas i öfverflödets sköte, skola våra barn gifta sig i fattigdom. Vi skola blifva ett åtlöje för landet. Sedermera skola vi göra våra sonsöner till landtjunkare, och skola offra våra sondöttrar åt rika parvemers -fåfänga. Detta perspektiv har visserlisen ingenting förskräckande; dessutom få vi len tillfredsställelsen att beständigt hafva slot.