Aftonbladet – 31 juli 1852, sida 2

klar himmel; det är Vageserna. Meuse-dalenslugna och tröga natur lemnar rum för lifligare trakter. Längs hela det stakett sö töljer jernvägen stod landtfolket uppställdt för ätt se tåget passera och med ett förvänadt och förtjust utseende beundra detta för dem så nya skädespel. Räknvadt från Sannebourg antager taflan helt oväntadt en storartad karakter. Offantliga klippblock. nedhänga frän sluttningar nes sidor. Barlasten Möter i rödt och tillkännager ett vulkaniskt ursprung. I hrarja ögonblick förändras scenen utan att förlora i storhet. För attkunna bana sig en väg mellan alla dessa cyktopiska toppar genomskär lokomotizen fem berg. Eniaf dessa genomgångar har en längd af icke mindre än 2678 möetres. Midt under dessa hänförande vexlingar anländer man till Saverne, denna vackra stad, belägen på stranden af Zoru, vid foten af dystra från Vogeserna utskjutande berg. och omgifven at sköna ruiner, hvilkas älder gär tillbaka ända till tolfte seklet. Den resande frapperas här vid första anblicken af Saveroes slott, denna väldiga byggnad, uppförd af Vogesernas röda sten, med sina marmorädringar. Slottet Saverne, som påbörjades af biskopen i Strassburg prins Furstenberg, futländades af biskop Armand, prins af Rohan; till en del ödelagdt genom en eldsväda är 1780, äteruppfördes. det ännu präktigare af den ryktbare kardinal Roban och bevarar ännu minnet af denna madame Lamotte, som sade sig härstamma fråa en Valois, och som spelade en så bedröflig roll i den sorgliga kedjesffären, -Cagliostro inneslöt sig i sex månader i slottet Saverae för att göra guld med prinsens af Rohan silfver. Detta fordnaa fursteresidens, som : hade förvandlats till en artillerioch gensParmerikasern, bör enligt dekretet af den 23 Jan. deita är tjena säsom tillflyktsort för enkor efter höga, i statens tjenst aflidna civila och militära embetsmän. Från Saverne till Strassburg erbjuder vägen icke vidare nägot anmärkningsvärdt. Sedan korrespondenten i ett sednare bref af den 20 Jali redogjort för det officiella mottagandet och högtidligheterna. vid invigningen, skildrar han på följande sätt det bekanta landtmannatåget: Föreställ er 150 fyrhjuliga vagnar, hvardera dragen af fyra starka hästar; i dessa vagnar friska och tjusande -landtflickor, kokett gömda. under löfverk, band och blommor. Alla dessa unga flickor buro det gamla Elsass traditionella kostymer, röda eller hvita kjortlar, spensar af svart eller gult sammet, mössor af sammet, broderade med guld och silfver. Framför hvarje vagn säg man kommunens maire och hans biträden till häst, och efter vagnen följde såsom eskort alla de unga männen i byn. Drägterna varierade efter byarne. Somliga buro stora svarta kappor med röda gördlar; andra rockar med ständkragar och söflor med nedvikta skatt. Barnen deltogo äfven i täget. Man nedlade dem fram i vagnarne och det hela passerade i fullt galopp under entusiastiska exklamationer och gammaltyska bravorop. Hvarje kommun hade sitt namn inskrifvet på förnämsta stolen i hvarje char... Så säg man de unga flickorna från Epenheim med sina gyldene skärp, de från Gries uti skottsk tartan, de från Hochfers med hvita kalikäförkläden, de från Rochwiller i behagfulla Lothringska mössor; de från Brumath med blotta hufvuden och häret, gult som sädesfälten i Augusti, uppsatt. i. torsad.: Jag skulle i sanning aldrig sluta om jag skulle företaga mig att beskrifva alla dessa chars manta kostymer, som Elsass -bondflickor haft nog sund urskiljning. att ej utbyta mot-Strassburgersömmerskornas indienne-klädningar och afskyvärda rörmössor. Bruket af dessa vagnar gär tillbaka till är 1810. De invigdes at landtmännen i Nedre Rhen vid MarieLouise färd till Strassburg, då-hon begaf sig till Paris, ätföljd af marskalk Berthier, hvilken som ran vet af kejsaren erhällit uppdrag att) underhandka om hans giftermäl med erkehertiginnan af Österrike. Detta slags offentliga hedersbevisningar har sedan dess förayats endast tre gånger. Den första år 1829, vid Carl X:s färd till Strassburg; denandra 1846, vid hertigens af Montpensier resa; och den tredje nu vid detta. tillfälle. Efter detta praktfulla tåg kom. handtverkeriernas vagnar. Man märkte isynnerhet den frän Graftenstaden, -som förde. präktiga mästerstycken af modellöroch gjutareyrkeva. Landtmännen, tillsammans utgörande ett-antat af 1200, hade samlats från alla delar af departementet. Oaktadt regnet föll i strömmar upphörde icke fremlingarne att applådera täget och beundra de vackra bondflickorna somlogo öfver det bifall hvarmed de mottogos och gjorde stora ögon öfver ett fransyskt ord liksom om ljudet af något barbariskt tungomäl hade mött deras öron. J Regnet skadade äfven fyrverkeriet, hvilket visser. ligen var en ringa förlust för parisarne, men en verklig olycka för landtfolket från de kringliggande orterna. Hvar och en vet i huru stor aktning raketer och romerska ljus stå i provinserna. ARRNESREKN N7Re