Aftonbladet – 30 juli 1852, sida 3

ster, framför ett vackert börd belastadt med kristaller, silfver och öfverlefvorna af en Jäcker frukost, markisen de la Seigligre, som snarare-låg ämbatt uti en beqvämhfåtölj med mjuk och pösande stoppning, i detta tillstånd af välmåga somalltid blir en s följd af stark egoism, god helsa, stor förmögedhet, lattsin. nig. karakter och god. matsmältning. Han hade. vaknat upp vid godt lynne och hade aldrig känt sig må så väl. TInsvept i ensidennattrock, nNysk rakad, med lende mun och glänsande öga, med de väl formade. benen utsträckta, lekte markisens fina, af-en spetsmanschett till hälften gömdå hand Hed ch guldsnusdosa prydd med ett fruntimmersporträtt, som icke tycktes vara markisinnans doftande af rose och poidre de la mareckale låg han der utan att tänka på någonting, pjutande af blommornas vällukter, med blicken omedvetet fästad på ett par hästar; som män ledde ned att vattnas, då han på bron öfver Clain blef varse fru de Vaubert, som tycktes ämna sig till slottet. ; Han steg upp, sträckte på sig, betraktade sig från hufvud till fot, bortskakade några snuskorn som. fallit. på hans halskrås af brabantska spetsar,..och lutade sig.vsedan öfver balkongen och såg hutu den älskvärda grannfrun-inträdde i slottet: 3 Ett. granskande öga skulle i fru de Vauberts tidiga besök sett TR ovanligt, men markisen märkte intet. Då hon inträdde, kysste han ridderligt hennes band, utan att blifva varse. den blekhet-ochero, som målade sig i hennes ansigte.