Aftonbladet – 30 juli 1852, sida 3

flammade en eldbägare på horisonten, upplöstes i luften och föll ned i ett guldoch smaragdregn öfver tornen och spirorna. Lik en resande som tvekar att igenkänna vägen, kastade ryttaren oroliga blickar ikring sig; ser dan, säker om att icke hafva misstagit sig fortsatte han vägen framåt. Han stegat vid gallerporten till parken, ställde sin häst der, och kom just in ibland folkhopen. vid lifliga rop af lefve skungen! blandade medlefve markisen! Alla fönster i slöttet voro prydda med löfverk:och transparenter; den förnämstag ett rigtigt mästerstycke, föreställde-Tudvig den XVIH höga bild, öfver Hvilken tventie allegoriska gudomligheter höllo oliveqvistar. Vid foten af trappan spelade ett.garnisonsregemente från Poitiers nationalmelodien Vive Henri Quatren. Tiillahde om Han Var vaken eller drömde, gick främlingen fram. såg-allt, men förstod intet; nyfiken och dock rädd att fråga, förlorade han: sig i folkhopen, utån att blifva bemärkt af någon. Efter att länge hafva irrat ikring som ex skugga bland grupperna, hörde han:P förbifarten några ord som fäste hans FÖRR Han satte Kig på ei bänk, icke långt från de begge samtalande, som med likgiltig ton språkade om markisens återkomst och den gamle Stamplys död; med pöfvådet stödt mellan hälderna satt främlipgen lönge stum och orörlig på sin lats, Dåähin aflägsnade sig var parken öde, slottet tyst; de sista ljuset slöcknade, och tuppen gol vid dagens ifibrott. ; s Vv. Två dagar derefier satt vid ett öppet fön