Aftonbladet – 30 juli 1852, sida 3

-bosFrucbaronessa, sade han, vm blir för hvar dag era ung Och älskvärd. Fortfar. detta, så blir ni inom några veckor. tjugo år. Markis! genmälde fru de Vaubert med strat ton, det-ör icke fråga om.dylikt. Låtom oss tala allvarsåmt; saken lönar väl mödan. Märkis, allt är förlöradt, säger jag cr; åskan har slågit ner öfver våra hufvuden.s Åskan !s utropade Mmarkisen, i det han pe: kade på himlen, som glänste -af den renaste a2ur. . a g Jan, sade fru de Vaubert; föreställ er att åskan brister ut från denna klara. himmel, lägger ert slott i aska, förstör edra farmer oelskördar: nikan ändå icke föreställa er någonting Få osannolikt som det slag hvilket drabbar er. Efter att-hafva undgått stormen står nii fara att sjunka i sjelfva hamnen. Märkis de Ila Seigligre bleknades Då de begge satte sig återtog fru de Vaubert: Tror ni på spöken ?) Hyad, min fru!s ropade markisen, Om ni. icke tfor derpå så har ni orätty, fortfor fru de Vaubert. aStamply den yngre, denne Bernard som gubben -så ofta plågade oss med, denne hjelte, sedan sex år begrafven under Rysslands snö. .... Nåväll afbröt markisen. Nåväl! återtog baronessan; man har i går sett honom här i trakten, man har sett honom med kött och ben, man har talat med honom, och det är ganska riktigt han, Bernard, Bernard Stamply, er förre förpaktares son; han lefver.n