Aftonbladet – 30 juli 1852, sida 2

lorad glädje, det var en olycklig dåg, den dag vi flyttade från vår farm ls Belastad mer af-sorger än är, dog Stamply två år efter markisens återkomst, utan någon annan. .vid sin dödsbädd än Heålene de: la Seigligre -.som tillslöt hans ögon. Döende lemnade han Henne sin sons bref. Tag demy såde han, sdet är allt hvad. jag eger, allt hvad jag kan gifva.v Han-slocknade utan att sakna lifvet, glad att få återse sin hustru och sin Bernard. Hans död lemnade ingen tomhet mer än. i Hålånes bjertas På slottet talade man derom ett par dagar. Den der stackars Stamplyn, gade markisen, var i det hela enrätt beskedlig och bra karl... Bra ledsam, sade fru de Vaubert. Bra oborstads, tilläde Raoul. ,Bra älsklig, tänkte Helene. Detta var hela hans liktal; --Helåne -ensam utgjöt de tårar man lofvade honom på hängs graf. Den gamle uslingens död gaf en ny rigtning åt det partis omdöme som förföljt Stamply med förakt och smädelsge. Detta parti, som bestod at skräf. lande advokater, grötmyndiga borgare och parvenuer, gjorde Stamply till-en. hjelte ..efter ans död. Det var icke föratt-man detmins sta frågade efter Honom, men för att man hä tade adeln. Man omgaf honom med en-helgongloria, man tilldelade -hönom -inartyrens palin, utan att ana huru väl han förtjenat den, Man anklagade högt fru de Vaubert för illistighet, markisen för otacksamhet, och så kom genom en slump rätta förhållandet i dagen, Emellertid närmade sig tiden som, var utsatt till Raoul och Hålenesförening. -Denna