Article Image
efter för opinionens röst. Man ansåg hans idelmod för en alltför sen och nödtvungen ärlighet, för att kunna gifva den namn af förtjenst. Hans fordna förpaktare, stolta öfver att ånyo vara en stor herres underhafvande, bämnades genom det mest kränkande föratt, skammen att hafva lydt under en bondes broderliga styrelse. Allt detta skedde så småningom utan buller, nästan utan beräkning: detta är så vanligt i verlden. Det dröjde länge innan Stamply sjelf förstod hvad som tilldrog sig ikring honom Då slutligen hans ögon öppnades och han klart insåg sin ställning, beklagade han sig icke: en engel vakade vid hans sida och iog åt honom. Fröken de la Seiglicre hade ärft af sin mor, som hen aldrig känt, och fattigdo men i hvars sköte hon uppväxt, en allvarsam karakter, en efteriänksim själ, och ett mildt hjerta. Genom en inom familjer icke sällsynt kontrast hade hon utvecklat sig . motsats med de exemplar hon sett för sig, atan att på något sätt likna sin far, som hon föröfrigt ömt älskade, och som äfven älskade henne mycket tillbaka; men Hålcnes kärlek hade någonting beskyddande och nästan moderligt intagande, under det markisen vidköndes alla lättsinnets småaktigheter. Uppfostrad ensligheten var fröken de la Seigliere ett alvarsamt barn. Hencses mor hade med förfirens ädla blod gifvit henne denna kungliga skönhet som liksom liljan och svanen trits slottets salar, i portens skugga. Lång och smärt, hade hon hela en blommas böjliga bebag, som vaggar på sin stängel. Hernes hår var ljust som axets guld, men af en besynnerig naturens nyck, blixtrade ändock hennes ögon under sina mörka ögonhår med ebenholens glans och upphöjde hennes blönd nde ha atan att borttsga något af uttryckets .. nildhet. Med sin svöfvande gång, tiv liga, drömmande och småleende blick, i! und nen tagit henne för eu al dessa skön: ceug

29 juli 1852, sida 3

Thumbnail