och att den, äfven i Sverige, verkligen blifvit ;botad., samt med anledning deraf tillfrågades: hvarföre han ej allmängjorde en så vigtig erifarenhet? svarade han, att han ej hade lust att plikta för öfverträdelse af gällande författningarn. Att användandet af jernmedel i den elakartade lungsjukan hos hornboskap, icke är nytt hafva vi redan antydt, och tillåta oss här meddela beviset för detta påstående: Uti ett föredrag, hållet i Landtbruksakademien af akademiens sekreterare, hr Nathhorst, och infördt i Aftonbladet för den 26 och 27 Januari 1849, läser man följande: Under den tid då lungsjukan så häftigt härjade i Holland, att boskapen i vissa trakter helt och hållet dog ut, väckte det uppmärksamhet att enskilda lokaler blefvo alldeles förskonade för sjukdomen. En uppmärksam landtman, som forskade efter orsaken härtill, kunde icke anse det som en blott tillfällighet, att jorden omkring de dammar hvarest djuren på dessa ställen drucko, befanns vara starkt uppblandad med jern, hvilket säkert var orsaken till vattnets något jernhaltiga smak., Då flere år sednare sjukdomen åter starkt visade sig, gjorde samma man följande försök : Hos en enka i Amsteldyk, hvarest sjukdomen hela vintren härjat, hade 12 stycken boskapskreatur störtat. I medlet af Januari lät han lägga ett stycke jernmalm af omkring 23 skålp. vigt i det vanliga dricksvattnet, och de ännu leivande korna erhöllo intet annat vatten att dricka än detta. Inom 12 dagar angreps ej mera någon ko afsjukdomen; men 6 dagar sedan det jernhaltiga vattnet tagit slut, insjuknade åter 2 kor. Nu anskaffades nytt förråd, och derefter inträffade inga flera sjukdomsfall på detta ställe. Då det blef allmänt bekant att lungsjukan rasade särdeles häftigt i trakten af Delft, skickade samma landtman ett qvantum jernmalm till dervarande borgmästare, med anhållan att han ville bidraga till försöks verkställande i denna vigtiga sak, hvilket med nöje bifölls. Uppdraget att verkställa försöken gafs åt en djurläkare, som sedermera inberättade följande: I en ladugård, hvarest sedan den 27 Jan. 4 kor dött af lungsjukan, gafs 16 skålp. jernmalm i dricksvattnet åt 12 friska kor. Till den 11 Mars var intet sjukdomsfall inträffadt. Det andra försöket skedde i ett kohus med 40 kor, i hvilket sjukdomen hade herrskat hela vintern. Det lemnade lika gynnande resultater. Det tredje ägde rum i ett hus med 30 kor, i hvilket sjukdomen herrskade. Alla kor som brukat detta medel voro vid rapportens afgifvande friska — — — — Mot dessa uppgifter kan invändas, att då jernmalm vanligen icke löser sig i vatten, förändras ej dricksvattnet af dess ditläggande. Men dels äro Hollands jernmalmer mycket olika våra, dels kan vattnet som begagnades hafva hållit kolsyra, hvarigenom malmen blifvit löslig. Jernhaltigt vatten kan dock lätt beredas, om jernet tillsättes i form af något salt, i så stor portion att vattnet liknar detafl naturen jernhaltiga. Jag tillåter mig att härtill föreslå svafvelsyrad jernoxid, eller den allmänt kända gröna vitriolen. Den är billig, öf-. verallt tillgänglig och i ringa doser svårligen skadlig. Åtminstone har jag under en trettioårig landtmannabana ofta användt den, både för hornboskap och får, utan att jag någonsin förmärkt den verka menligt, då den med förstånd blifvit begagnad. Fördelarne om ändamålet vinnes äro oberäkneliga, kostnaden ringa, risken ingen. För att göra boskapens dricksvatten liknande en måttligt jernhaltig mineralkälla behöfver man blott till 100 kannor vatten sätta 2 lod finsfött, grön kristalliserad vitriol, hvarefter-blandningen väl omröres. Satsen får dock ej göras större än att: djuren förtära den på en dag, emedan, om den får stå, vitriolen småningom utfälles. Så långt det åberopade föredraget i Landtbr.akademien. Deri meddelas också den af frih. von Welden uppgifna kurmethoden, hvars vigtigaste beståndsdel är terpentinolja. Äfven detta medel har sedan vunnit ett förtjent förtroende, och vi begagna tillfället att meddela allmänheten följande, i Skottland redan ett par år kända, men här — så vidt vi veta — icke förut offentliggjorda kurmethod. Så snart de första bestämda tecknen till sjukdomen visa sig — ty blott i dess första stadium kan den med säkerhet botas — ingifver man det sjuka djuret ett spetsglas terpentinolja, blandad genom stark omskakning med ett halft stop kall linfrö-dekokt. Derefter doppas 4 stycken grofva lakan i kallt vatten och urvridas, hvarefter djuret insvepas . dem, så att det omgifves af en fyrdubbel våt betäckning öfver hela kroppen, endast lemnande hufvudet och benen fria. Utanpå detta våta omslag aubringas torra, varma täcken, helst filtar, hvilka tillbindas med band eller snören, så att betäckningen öfverallt sluter väl till kroppen. Härefter lemnas djuret ro, då vanligen efter ett par timmar en allmän svettning utbryter, med hvilken äfven en brytning i sjukdomen inträffar. Ögonen iterfå sitt naturliga utseende och alla hotanle symptomer försvinna. Betäckningen måste dock qvarligga till dess de våta omslagen ullt torkat, hvarefter djuret endast — ifalj irstiden är kall — erhåller ett vanligt täcke. Skulle efter tre timmar icke svettning hafva inträdt, kan dosen af det invertes medlet!s Örnyas. IE Sedan sjukdomen blifvit bruten, behöfves 2 ngen annan behandling än att djuret sättes vå låg diet (blott hö och halm eller gräs); samt förses med ymnig dryck af rent vatten.!s Ja FR DD 2 MC T HB MA fm moooBS8oo oo a I Tr — 6 a