Aftonbladet – 28 juli 1852, sida 3

ge. Ifter ett par veckor af denna tortyr, vände -han sig. omedvetet till den tanke som; baronessan. visat honom som: en hamn. Det var först endast söm en glimmande punkt i dimman vid hörisontens rand. Småningonm vidgades denna punkt, närmade sig och glönste som en fyrbåk. Genom att betrakta den från alla sidor hade Stamply: slutat med att förstå dess sköna och poetiska sida: Det var: en misstrogen själ, men ett enfaldigt, ärligt: och lättröget sinne. Han frågade sig om icke: fru de Vaubert i sjelfva verket gifvit honom: nyckelen tillhans lycka. Äfven om han an-tog .att hon talat endast för markisbni de la Seiglitre och hans dotter, nödgades ban. medgifva att äfven för honom sjelf kunde hon icke hittat på något bättre. Den. sällhet.. hon visat honom. i bakgrunden. framträdde allt mer och mer ur de mob; soma skymt den, och visade sig i en undertar dager. Han såg sitt husliga lif förs önadt af en ung och älsklig varelse; han såg sig of den erkänsamme markisen in7 ,,q i denne verld som stött honom tillbak ar han hörde sitt lof och pris öfver allt p. gin väg; han tyckte sig se markisinnan q3 Ja Seiglicre, sin goda hustru, och sin lilla Bernard småle åt sig från himlen. Emellet ; återhölls han ännu af misstroende. Under hy ken förevändnin gskulle dessutom markiser sch hans dotter äter in träda i 8l0 et? Att försaka en så arbetSamt Mörvärfvad förmögenhet, skulle det ick? vara alt m edgifva att den var röfvad. stället att tysta klandret, skulle han icke deriger.om gifv a det nya vapen? Innan han tog rägot bes) ut ville Stamply först rädfråga fru de Vaube :t, men knappt hade han vidrört äranet, som fört honom dit, förr än hon ger aast afbröt hb onom. (Forts. följer.)