Aftonbladet – 26 juli 1852, sida 1

STOCKHOLM, dör 26 Juli Valstriden var icke. slut på de brittiska öarne, då vår senaste post lemnade England; men man kände då utgången af 559 parlamentsval. Hela antalet af parlamentsledamöter i underhuset är för närvarande 654. Den öfvervigt som de liberala vunno vid städernas parlamentsval, hvilka föregingo dem på landet, har blifvit så väsendtligt förändrad genom de sednare valen, som till större delen tillfallit de konservativa, att det syntes temligen tvifvelaktigt, huruvida oppositionen verkligen. kommer att erhålla majoriteten på sin sida inom det nya underhuset; men. antingen majoriteten slutligen stannar på oppositionens eller ministerens sida, är det sannolikt, att. denna majoritet icke blir serdeles stark. För de närmare kalkylerna öfver de verkställda valen redogöra vi bland utrikes nyheter. Då Ehgland skördat utomordentliga fördelar af det system, som det liberala pariiet de sednare åren der fullföljt, synes det förunderigt att den nävårande konservativa ministeren skall kunna vinna så stort anhaäng, att det till och med är fråga om att samma ministår kan erhålla majoritet. vid parlamentsvalen; men härvid måste först fagas i betraktande, att ehuru denha minister består af personer, som på det ifrigaste bekämpat de af den store statsmannen Robert Peel genomförda frihandelsreformerna, så anses det alldeles äfgjordt att samma personer, då de: numera sjelfva kommit till makten, icke skola sätta i fråga att vilja återföra det redan förkastade prohibitivsystemet. Det vore ju att göra anfall emot det blomstrande tillstånd, bvaris Englands industri, handel och finanser kommit i följd af de nyare reformerna, och till en sådan dårskap kan man ej göra sig skyldig i Eögland. Valstriden afgör således icke om free trade skall ega bestånd eller icke. Hade detta varit frågan, hade också oppositionen blifvit mycket starkare vid valen. Hvad som dock mera positivt kommit lord Derby till gagn, är den förbittring som blifvit väckt hos: engelska. nationen afdet romersktkatolska prelatväldets djerfva tilltagyoch hvaraf följden blifvit; att demkonservativa ministeören, som är beredd satt genom statens meilankomst kraftigt uppträda: emot: nämnde välde, vunnit stora framgångar hos folket, som är så uppbragt-emot katolikerna, att detapå flera stätlen emot dem utöfvat grymma: våldsamheter. Roms välde kan välvicke finna mera sympatier hos Englandså liberala: än hos dess konservativa, men då de sednare vilja genom prohibitiva statsåtgärder: hindra detta väldes utbredande, vilja deremot de liberala, att den protestantiska kyrkan: skåll försvara sig sjelf, utan något mera direkt bistånd från statens sida, och fortsätta de att; påyrka fullkomlig religionsfrihet, eller kyrkans skiljande från staten, i den öfvertygelse aft den religiösa sanningen skall befrämjas af fribeten likaväl som hvarje annan sanning. Det mindre upplysta folkets hat emot det romerska prelatväldets förehafvanden är dock mindre: bölåtet med att bekämpa detta välde genom forskningens och sanningens: frihet än genom yttre medel, och det litar mera på sin armstyrka för att mota de romerska bedrägerierna än på kraften hos sin öfvertygelse. Den romerska -hierarkien gör också allt hvad den kan för att trotsa Englands protestantiska folk, och ehuru denna hierarki för närvarande arbetar för sivt utbredande åt alla håll, sker ldet icke någorstädes med sådan djerfhet och ;ihärdighet-som inom det brittiska riket. Det ultramontana partiet inskränker icke der sina åtgärder till att utbreda de katolska dogmerna, det vill framför allt äfven åter upprätta Roms direkta herravälde öfver det katolska folket,