Aftonbladet – 24 juli 1852, sida 3

15 HER ERISR ESA AA AE bsmin mor, ett stort oväder hotar; vi hafva knappt tid att kömmä Kem innan det utbriister. Å I Nåväl! min sön, låt ovädret gå öfver, varade fru de Vaubert, uppstigande, och emedan: våt artiga granne wullbjuder oss en så hjextlig gästfrihet, så må vi under hans tak ålvakia en klarare himmel för att begifva 088 hem till 0s58. Niå dessa ord strålade Stamplys ansigte, ett saligt leende sväfvade på bans löppar. Hvilken triumf för honom att få emottaga fru de Vaubert, och dymedelst visa sitt folk, gom !icke skulle underlåta att basunera ut det, att han. var mindre missaktad än förtalet utspridt. Då Leicester emottog drottning Elisabeth i slottet Henilworth var han hvarken stoltare !eller lyckligare än Stamply, då baronessan de i Vaubert uppsteg för trappan. I Raoul följde sin mor med en missnöjd uppsyb, som hon icke låtsade mörka och fom Stamply. icke såg, SE upptegen svar han af fröjd och stolthet. Då gubben, efter att hafva infört sina gäster i salongen, skyvdade nt för I 1 att skaffa förfriskningar, ämnade Raoul nu ensam med sin mor begära förklaring på denna gåta, som han fruktlöst försökt lösa, men en känsla af nyfikenhet afbröt honom och gjorde att han glömde allt anoat. Ehuru man ingentiog förändrat i rummens inredning, motsvarade icke det inre af slottet ;det yttres prakt. Allt andades mer och rmndre den nye egarens borgerliga vanor ech 8eder. Och de 20 år som förgutit hade icke bidragit till att försköna på något sätt. Dessa urblekta sidentyger, dessa svartnade förgyllningar, denna föråldrade 1yx, dessa spiilror iaf en förfluten prakt, bildade den minst inbjudande tafla man kan föreställa sig. . : (Forts. följer.) h