Aftonbladet – 24 juli 1852, sida 3

,Hurul utropade baronessan; men Di är ju bra som ni är. Dessulom, min herre, ör ni hemma hos er. . s Dessa Ord — ni är. hemma hos.er — gingo Stamply till hjertat och uppfyllde honom med tillfredsställelse.. — Ni ör hemma hos e!n — Dessa enkla ord som; han på länge knappt vågat ställa, till sig sjelf, så mycket hade allmänna föraktet nedsatt honom,i hans egen tanke; dessa ord, uttalade af fru de Vaubert, voro de icke en formlig vederläggning af elaka och skymfliga anmärkningar. Voro de icke för denna man som en lysande upprättelse, ett högtidligt helgande af rättigheten till sin förmögenhet, Erneltettid gick den unge Vaubeit; hvars förvåning var Nika stor som Stamplys, vid sin mors sida, tyst, sluten och högdragen, uten att kunna fatta det besynnerliga uppträde han 830 framför Big: Under åtskilliga samtal kommo de, utan att märka det, fråmför slottsportem. Det var en brännande Hetta, och himlen öfvertäckt a Moln. Nära en timma hade fru de Vauber vandrat i denna lötrika park, der ingen upp. friskande vind inträngde. Hon satte fig på nedersta tappsteget af porten och aftorkade med näsduken svetten på sin panna, under det Stamply stod orörug framför henne, kraroande emellsn sina fingrar brättena af sin stor: hatt, som han uuder hela promenaden bålli i handen: Fru. baronessan skulle råga måttet af sir godhet,, sade han siutligen vördnadsfullt, om bon täcktes hvila en stund i mitt hus. Jag skulle blifva så mycket mer rörd at en se stor ynnest, som jag känner mg ovärdig der till.n Min mor. inföll Raoul, som ville gör slut på denna komedi, som han icke förstod