Aftonbladet – 23 juli 1852, sida 3

Article Image
rådstufvurättens protokoll jemte gravationsbevis lika: ledes befunnits hafva falskeligen tillkommit. Chron och Lundgren dömdes att begge mista äran samt straffas, Chron, i ena bot med 25 och Lundgren med 16 dygns fängelse vid vatten och bröd. Mot förre handianden Dabl, gatuläggaren Liljefeldt och mälaren P. A. Lund hade ätskilliga bindande omständigheter förekommit; men då fullständiga bevis emot deras nekande saknades, ansägos de icke kunna ät saken fällas. Hvad serskildt angick arbetskarlen Eric Eriesson, fanns denne icke med ringaste bevisning om brottslighet besvärad, hvarföre: rädhusrätten förklarade Ericsson ega att njuta sin oskuld till godo. Målet underställdes hofrättens vidare pröfning: — Stadsfiskalen borgmästaren Mellbin har af öfverstäthällareembetet blifvit förordnad att biträdd af2:ne sakkunnige män företaga besigtning ä den träd-chaussårutsehbana, hr Carl Norberg uti Humlegärden lätit till allmänhetens begagnande unnbygga. — Matroserne Uddberg och Wahlman, tillhörande ett härstädes liggande fartyg från Enköping, ha uti poliskammaren anmält, att skepparen Olof Ericsson, som fört fartyget, sedan flere dagars tid aflägsnat sig från detsamma utan att läta höra af sig, hvarföre dei anbefalldes att Ericsson skulle eftersökas. — Förliden onsdag inställdes till förhör i poliskammaren en ung man omkring 20 är, Belgier till nation, endast talande fransyska språket, hvilken ai konungens befallningshafvande i Stockholms län blifvit såsom passlös hit inforslad. Han uppgaf sig heta Johan Joseph Beaufort, vara till yrket barberareämnesven, och äterkommen till Europa frän en resa som han förlidet är företagit till Nord-Amerika, samt hade han, som: erhållit en skrifvelse från sin i Brässel boende fader, hvilken derstädes vore boktryckare, med underrättelse derom att hans moder nyligen blifvit död och att fadren vore sjuk, från Newyork ankommit hit till staden med en holländsk skeppare, Bläcker, förande fartyget Ainke. Dä skepparen för nägra dagar sedan härifrån äter afseglat till Amerika, sä hade Beaufort beslutat att till fots begifva sig till sitt hem. Det beslöts att belgiska konsuld skulle tillkallas för ätt taga vård om denne sin nödställde landsman. — Enkan Brodin, hvilken såsom förut omnämndi är, varit nog onaturlig att läta sina 3:ne barn ligg utan värd och uppsigt uti stadshagen utanför Kungsholmstull, var idag äter upphemtad frän häktet, dervid de 2:ne äldsta barnen som äro intagne ä fattig herberget voro. närvarande. Mureriarbetarehustrun Jonsson och vaktmästarehustrun Cederberg voro till i lag utaf poliskommissarien Backlund inkallade och appgäfvo, att Brodin af dem tillnarrat sig en kopparflaska och en schal. Brodin pästod deremot att aon endast länt persedlarne, men pantsatt desamma i särskilda krogar... Då kommissarien Tinggren förklarade att till hans kunskap kommit att Brodins man innu lefde och vore. boende vid Nya vägen så uppsköts. mälet tills i morgon för bans inkallande, hvarander Brodin skulle förvaras i häkte. — Uti poliskammaren förekom äter i dag ransakningen avgäende traktören Billgrens misshandling å Mariebergs egor. Skomakaregesällerne Kindblom och Sundström voro nu närvarande äfvensom den tredje vf väldsverkarne skomakaregesällen Hellström (i aroete hos skomakaren Braun) hvilken kommissarien Pinggren lyckats, gripa. Trenne artilleriofficerare som vid tillfället uppehållit sig i grannskapet der räldsbragden förötvades och på Billgrens nödrop skynlat till hjelp samt gripit Kindblom och Sundström, perättade att de observerat Kindblom och 2:ne andra personer, taga till flykten, och hade Kindblom vid sitt sripande från marken upptagit en sten som blifvit ionom utaf en af löjtnanterne fråntagen. Vittnena ntygade dessutom satt Billgren varit mycket blodig. Ivenne dalkullor som äfven voro inkallade, erkände tt B. erbjudit dem 1 rdr för att i bät ro dem ät staden, och Kindblom måste slutligen erkänna att han sifvit kullorna drickspengar, som han på förnyad riga pästod sig hafva utgifvit för roskull. Hellström erkände att han utdelat nägra slag, men Lindblom och Sundström nekade för angifvelsen. — dr polismästaren förklarade att ehuru samtlige till. alade voro nästan öfvertygade om edsörebrott, så kulle de ändock få vistas ä fri fot in till nästa tis lag, till hvilken dag flere vittnen skulle kallas.

23 juli 1852, sida 3

Thumbnail