Aftonbladet – 23 juli 1852, sida 1

FRÖKEN DE LA SEIGLIERE) JULES SANDEAU. Då vid slutet af 1811 hans regemente befann sig i Paris, begagnade Bernard sig af sin permission för att besöka sin gamle far. Hvad han såg bra ut i sin hussaruniform! Hvad den blå dolman med silfversnören fördelaktigt visade hans vackra växt! Huru väl han sin axel bar den bebrämade pelsen! Hvad ns mörka moustacher krökte sig väl öfver den fina, röda läppen! Hvad han såg bhurtig ut med sin stora sabel vid sidan! Och hvad hans sporrar klingade på det bonade golfvet! Stamply betraktade honom oupphörligt med en barnslig beundran, och frågade sig om detta verkligen var bangs barn. Lik solen i sin nedgång, lyste den kejserliga stjernan i hela sin glans, då en dödlig frysning genomfor Frankrikes hjerta, En armå af 500,000 man, bland hvilken fäderneslandet räknade sina tappraste söner, hade gått öfver Niemen, för att krossa Epgland i Rysslands isiga sköte. Bernards regemente ut gjorde en del af kavallerireserven under Murats befäl. Stamply fick ett bref, dateradt Wilna, sedan ett annat, hvaruti Bernard berättade att han blifvit sqvadronschef efter tröffningen vid Volontina, sedan ett tredje, och sedan intet. : Dagar, veckor, månader förflöto: inga underrättelser. Man fick endast veta att en batalj, den ferferikiste i nyare tider har att uppvisa, egt rum på Moscaus slätter; gegre le kostat franska hären 20.000 man, pga tusen man döda och intet bref! Kejsaren är i Moscau, men ännu intet bref från Bernard! Stamply hoppas ännu; det är långt emellan 5) Se A. B. N:o 167.