Aftonbladet – 22 juli 1852, sida 2

I följd af sina förutfattade fördomar, öfvergick hon hastigt från tvifvel till öfvertygelse, från betänklighet till samvetsqval. Ifrån onda stund inrotade sig i hennes sinne öfvertygelgen att Stamply nedrigt bestulit sin husbonde. Det blef inom kort en fix id som lemnade henne hvarken rast eller ro, och oaktadt alla försök att bevisa: henne, att hon hade orätt häruti, ökades endast hennes fixa id sig mer och mer. Det gick ända derhän, att Stamply såg sig tvungen att stänga in henne, ty hon upprepade öfverallt att hon, hennes barn, och man utgjorde en familj af röfvare och bedragare. Hon dog i ett tillstånd af förvirring, omöjligt att beskrifva, hon trodde-sig se vakt komma för att gripa henne, och besvor sin man att återlemna : slottet åt markisen. de la Seigligre, alltför lycklig, tillade hon, om han för detta pris kunde friköpa sig från schavotten och skärselden. Fader Stamply var just icke någon . fritänkare. Likväl erfor han, utom. den smärta han kände vid sin hustrus död, en. besynnerlig rörelse. Fastän han gerna skröt utaf ett visst förakt för adelsklassen, fanns det likväl qvar hos honom en återstod af vördnad :för den husbonde han efterträdt, och ehuru hans samvete icke förebrådde honom någonting, kunde han icke hindra sig från att oroas af gamla minnen. Men då dessa sorgliga intryck småningom skingrades, återtog han sitt förra lefnadssätt och fästade vid sin frånvarande son alia sina tankar och all sin ärelystnad. Vid sexton år var Bernards uppfostran fulländad och han återvände till sitt hem. Han var då en vacker yngling, lång och välväxt, med eldig själ, blixtrande ögon, intagen af hela sin ålders liflighet, samt uppeldad af tidehvarfvets krigiska anda och böjelse för strid och ära. Ända hittlls hade lefnadssättet på slottet varit föga olikt det i farmen. Vid Bernards återkomst antog allt ett nytt. utseende. Främmande för det förflutna, egande blott ett dunkelt minne af familjen de la Seigligre och de händelser som gjort hans far rik, kunde den. unga mannen njuta af sin ställning utan