Aftonbladet – 22 juli 1852, sida 1

FRÖKEN DE LA SEIGLIERE. JULES SANDEÄV. Händer det er någon gång under det ni passerar Poitiers, att en af dessa tusen små motgångar, hvaraf menskliga lifvet är sammansatt, nödgar er att en hel dag qvarstanna i denna stad, der jag antager att ni hvarken har slägt eller vänner, blir ni ofelbart inom ett par timmar betagen af denna dystra och djupa ledsnad, som invecklar hela Poiou liksom i en egen atmosfer och som pi företrädesvis får inandas i dess hufvudstad. Jag vet icke i hela Frankrike något ställe mer än Bourges, hvarest detta osynliga fluidum, tusen gånger förskräckligare än mistrålen eller siroccon, är så genomträngande och meddelar sig åt hela ens varelse på ett hastigare och mera oförberedt sätt. Likväl har ni i Bourges, för att besvärja denna plåga, tillfälle att göra en vallfart till en af de herrligaste katedraler, som konsten och den katolska tron någonsin upprest; ensamt der finnes nog att beundra för ett par veckor, utan att nämna hotellet Jacques Cour, ett annat underverk, der ni kan för ro skull begrunda konungars otackgamhet. Ibland dessa långa, ödsliga gator, der gräset växer emellan stenarne, framför dessa stora, mörka byggnader, infattade meljan gina dystra gårdar, ikläder sig ledsnaden snart, er sjelf omedvetet, en karakter af svårmod, sor likväl icke är utan behag. Bourges har klostrets poesi, Poitiers grafvens. Om likväl någon ond ande eller olycklig tillfällighet förer er till Poitiers, så följ mitt råd och utbyt snart de dystra stadsmurarne emot stadens omgifningar. Utan att vara pittoreska äro de leende och täcka. Gå till stranden af Clair. Clair är en liten flod, åt hvilken Vienne afstått äran att fukta ängarne kring provinsens hufvudstad. Clair är derföre icke mera stolt eller mera brusande, Jemn i sitt lynne, anspråkslös i sin hållning, är den en liten beskedlig flod, som icke tyckes veta att