Aftonbladet – 22 juli 1852, sida 1

den rinner vid foten af ett biskopssäte, en domstol och en prefektur. Om ni följer gångstigen, som löper utmed stranden, skall ni efter ett par timmars vandring upptäcka en dal, bildad af tvenne kullar, mellan hvilka Clair framväller. Föreställ er tvenne grönklädda amfiteatrar, endast åtskiljda af floden, som återspeglar dem begge. En gammal bro med mosslupna bågar är kastad mellan de begge flodstränderna. Utvidgande sig på gräslanens bekostnad bildar Clair här en bassin, vars vackra yta liknar en spegel af ett enda stort glas: Till-höger på spetsen af kullen höjer sig det stolta slottet La Seigliere, ett verkligt smycke från renaissance-tiden, omoifvet af en herrlig park. På motsatta stranden, till hälften dold af en ekdunge, tyckes den lilla borgen Vaubert med ett uttryck af idande ödmjukhet betrakta sin ståtliga granne. Denna lilla yrå af verlden kommer säkert att behaga er, och om ni på förhand låtit berätta er den dram som spelats i denna lugna dal, skall ni kanske vid dess genomvandring känna något af detta hemlighetsfulla behag som vi röna då vi vesöka ställen helgade af historien, kanske skall ni i det mjuka gräset göka spår, kanske skall ni här och der försöka frammana skuggor och minnen. Sista markisen de la Seigligre, enda arfvingen till ett namn som skulle dö med honom, lefde kungligt på sin egendom, jagade, förde stor ståt, och gjorde godt bland sina underhafvande, utan att dock träda sina privilegier för nära, då hastigt jorden tycktes skälfva, och ett doft buller hördes likt hafvets då det uppreger gig till storm. Det var förebudet till den orkan som skulle skaka verldens grundvalar. Markisen de la Seiglisre oroades icke hörutaf, det rörde honom knappast; han var em af dessa älskvärdt lättsinniga varelser som ingenting sett och ingenting förstått af hvad som tilldragit sig omkring em, och som derföre öfverraskadeg af den revolutionära strömmen, likt barn af flodens stigande. Antingen han jagade hjortar i sina vidsträckta skogar, gungade i sin mjuka vagn, åtföljd af sin nnga, sköna maka, eller vid sitt