Aftonbladet – 21 juli 1852, sida 2

jag tupp skulle jag skänka henne mitt förakt Tätt öfver hönshuset satt ugglan med sin nggleman och ugglebarn; inom den familjen hade de. en skarp hörsel, de hörde hvartenda ord som grannhönan sade, och de rullade med ögonen och mamma uggla flaxade med vingarna: Hör bara inte på slikt prat! men vi ha väl ändå hört hvad som sades? Jag hörde det med mina egna öron, och man skall nu höra en bra mängd saker innan man blir döf! Det lär vara en af hönsen dernere, som till den grad glömt hvad som anstår en höna, att hon sitter och plockar alla fjedrarne af gig och låter tuppen se på!, Prenez garde aux enfants!sade ugglefar, psådant der är ej för bara att höral! Jag måste likvisst berätta det för min nästgrannuggla, hon är en:så aktningsvärd uggla att umgås med!. och så flög mutter åstad. Hu-hu! uhuh! tutade de begge två till dufvorna i grannens dufslag. Har ni hört hvad som säges! har ni hört det! uhuh! det lär vara en höna som har plockat af-sig alla fjedraraa för tuppens skull! hon fryser bestämdt ihjel, om hon ej redan gjort det; uhuh! Hvar,hvar ?, kuttrade dufvörna. I. granngården! Jag kan säga att jag så godt som sjelf sett det! Det är väl nästan en opassande historia att förtälja men det är rikigt sanning. : , Tro, tro, hvart eviga -ord! svarade dufvorna och kuttrade ner till hönshuset på deras gård: det lär vara en höna, ja, det är ill och med några som påstå att det lär vara vå höns som plockat alla fjedrarne af sig för att inte se ut som alla de andra; för att dergenom ådraga sig tuppens uppmärksamhet. Det är vågadt spel, man kan förkyla sig och lö af feber, och de ha också dödt beggeitvå!n ,Vak upp, vaksupp! gol tuppen och flög upp på planket, sömnen satt i hans ögon, nen a gol likafullt. ;Trenne höns hafva lödt af olycklig kärlek till: en tupp! — de afva plockat af sig alla fjedrarna! det är en sräslig historia, jag vill inte hålla på den, låt rå vidare.