Aftonbladet – 20 juli 1852, sida 2

Hasik, JOSEPH DENTE. Emellan pjeserna uppträdde i gär afton å Djurgärdsteatern den fjortonärige violinisten Jo eph Dente, som redan är bekant för Stockholms allmänhet sedän tvenne år tillbaka då han bärstädes offentligen uppträdde. Hr. D. har sedan dess vistats i Köpenhamn, der han i sin konst erhållit ytterligare utbildning under hr Kochs ledning, och synes.dessa tvenne ärens studier hafva varit ganska fruktbärande för hr D:s musikaliska bildning. Också ätföljdes den unge hr Dentes uppträdande i gär afton af hvad man i flera hänseenden kan kalla en utmärkt framgång: ban afbröts esomoftäst af appläder under spelet och inröpades efter begge nuniren. Om de tvenne stycken hr D. exeqverade — Souvenir de Bellinia, solo för violin af Artot samt Thema med variationer af David — voro tillverkade efter en nog starkt moderniserad snitt, lemnade dock det förstnämnda genom den deri förekommande vackra -Belliniska melodien, samt öfverallt der det mera kantabla elementet framträdde, godttillfälle för br D. att utom den ganska. betydliga både färdighet och säkerliet hr D. redan tillvunnit sig, äfven ädagalägga en måhända mindrö vanlig, rent musikalisk uppfattning. Redan vid de första stråkdragen försporde man hos den unge violinisten något af den anda; hvars egande är det första vilkoret för att nägonsin kunna blifva en sann konstnär, och hvilket alltid mäste glädja och intressera hvar och en, som icke är uteslutande devouerad för den blott och bart mirakulösa genren. Äfven: visste hr D. att genom sitt vackra och flärdlösa föredrag under hela stycket vidmakthålla det redan vid början väckta intresset. Om den andra Davidska kompositionen är väl icke särdeles mycket att säga, då man näppeliligen deri kunde förmärka en enda id6 framskymta; ocksä tycktes hr D. ieke här känna sig så alldeles rätt hemmastadd och det vilja vi sannerligen icke heller förtänka honom. . Att af sådana omotiverade kaprioler, då och då afbrutna af ett ihärdigt staccato, kunna bilda nägot helgjutet, det hafver sig i sanning icke så lätt. Under sitt vistande i Köpenhamn lärer hr D. hufvudsakligen spelat qvartetter och andra ensemblesaker, samt först nu under den korta mellantiden inöfvat större soli, hvarigenom hans skicklighet i utförandet af dessa sednare blir så mycket berömvärdare. Det skulle vara intressant att framdeles få höra hr D. i nägon gedigen komposition af de äldre mästarne; men vi lyckönska emedlertid Djurgärdsteatern till hr D:s uppträdande derstädes, dä den unge vioNnistens talang är af det slag, som man icke blott hör gerna en gäng utan äfven. önskar att höra om igen. Den lilla tväaktskomedien N:o 71 tycktes dessutom hafva en ganska uppmuntruu!e verkan på äskädarne. —