Aftonbladet – 17 juli 1852, sida 3

hvarigenom hennes domare sökte göra henne förvunnen till. vanvördnad och gudlöshet, Var, den dagen ena sådan högtidsdag? frågade de henne. Hon svarade att hon trodde, det så verkligen varit förhållandet, Och när de envisades att fortfara med detta ämne, spörjande: Var det rätt gjordt attleverera drabbning på en sådan dag? inskränkte hon sig till att afböja frågan att tiga, eller att med nedslagna ögon svara: Gån öfver till något annat. Den högsinnade jungfrun, kringsnärjd i sin ordning af ormen, vågade icke svara såsom Hector, men hon tänkte på samma sätt som han. I likhet med honom hade hon en uttrycklig befallning och ingifvelse af den högsta gu den. Hvad betydde för henne andra järtecken? Den omedelbara ingifvelsen utgjorde Jeanne dAres orubbliga förtröstan och styrka, liksom den också, i hennes domares ögon, utgjorde hennes största brott: Hon varfast öfvertygad om sina rösters verklighet och gudomlighet; liksom ata siare, trodde hon sig mottaga andan omedelbart från Guds eget sköte. Den bierarkiska och officiella kyrkan, kyrkan sådan den då var organiserad, syntes henne utan tvifvel vördnadsvärd, men öfver den satte hon dock sina röster. Hon ansåg sig fullt berättigad att utdela befallningar till kyrkans tjenare och presterna och förehål:a dem deras skyldigheter, alldeles som hon gjorde med furstar, riddare och krigshöfdingar. Också fann man, vid den sedermera inledda undersökningen till upprättande: af hennes ära, romerska hofvet ingalunda, så varmt för saken eller så gynnsamt stämdt, som man hade trott sig kunna vänta. Konungen måste med halft våld drifva påfven framåt, och Jeanne, som var i besittning af så många dygder och egenskaper, som erfordrades för att, efter det beorepp man den tiden fästade vid saken, blifva kanoniserad, blef aldrig mera än folkets och Frankrikes helgon — fosterlandets skyddspatTONesSa. Sednare tiders historieskrifvare hafva omsi-, ler uppfattat och framställt henne i henneg! rätta dager, och det vore en försummelse alt. cke påminna om hvad som säges om henne, S:te delen af Frankrikes Historia af Micheet. Det är icke utan att en sträng och sam-, vetsgrann kritik som älskar en ren smak, kan: hans blixtrande och lefvande framställningupp : äcka många oegentligheter och misstag i grund-, eckningen af ämnet, Här, liksom alltid, lägger I