Aftonbladet – 16 juli 1852, sida 3

ler med samma vidlyftighet, som man bör kunna antaga i hennes första förklaring. Vare huru som helst med denna oersättliga förlust, mån har dock af hennes egen mun en kedja af svar, som ådagalägga hennes verkliga tillstånd under barnaåren. Utan att djupare ingå i en fråga, som uteslutande tillhör fysiologiens och vetenskapens område, bör man ihogkomma att den omständigheten att någon hört röster och fortfarande hör dem, att han föreställer sig tankarna, hvilka födas inom menniskan, såsom utifrån eller ofvanifrån komna ingifvelser, är ett af vetenskapen fullt konstateradt faktum, ett faktum visserligen högst sällsynt och bott undantagsvis förekommande, men som på intet sätt berättigar till antagande af underverk, och icke heller till antagande af galenskap; detta härflyter från hvad söm i egentlig mening kallas hallucination. Genom att kombinera de anvisningar som handlingarna gifva vid handenn, yttrar Quicherat ganska välbetänkt, har jag vid den lilla flickan från Domremy fästat begreppet om ett allvarligt och gudfruktigt barn, begafvadt i aldra högsta grad med detta öfvermått af intelligens, som endast träffas hos högre naturer i de ursprungliga samhällena. Nästan alltid ensam i kyrkan eller på fria fältet, har hon låtit sin tanke försjunka i en innerlig beröring med de helgon, hvilkas bilder hon betraktade, och med himmelen dit man ofta såg hennes blickar rigtade och likasom fastspikäde. Hennes fars bydda låg alldeles invid kyrkan. Ett stycke längre bort låg den så kallade Vinbärskällan vid foten af en sekelgammal bok, benimnd Den vackra majstången, Helyonens eller Feernas twäd. Dessa feer, vid hvilka Jeannes domare fästade så mycken vigt för att öfverbevisa hente om förbund med onda andar, och som hon. knappast kände till namnet, uttrycka emellertid det mystiska och