Aftonbladet – 15 juli 1852, sida 3

nad. — ,Och ingen har varnat mig! återtog Frans med raseri. —sIögen har kunnat det, rmbnseigneut,, anmärkte Aibert; alla våra bemödanden att framtränga till er hafva varit fruktlösa; till oclh-med 1 denna stund-nödgades vi genom öfverraskning och våld bereda 088 tillträde, för ätt anhålla om rättigheten att i vigd jord få nedsättå skattmästarens lk. Frans kastade på adelåmärmen gnistrande blickar. i ÖT Jag är således er fånge, mina herrar? utbråst hany skälfvande ät vrede; j ensaätime bafven då hädanefter här att befalla?... Redan hafven j afhuggit Bertigdömets högra hand; välan, afhuggen mu äfven dess hufvud! Hvad är som håller er tillbaka? .., Efter min död, sKolen j lättare lyckas att sälja Bretagne åt konungen af Frankrike; men ihågkommen dervid blott, hvad jag förutsäger er, att ert förräderi skall medföra sitt fet straff. Från att vara herrar i en. oberoende. stat, skolen j blifva de lägste adelsmännen i. ett stort konungarike. Vid dess höf skall mån utskrätta er fattigdom och era obemärkta rlämn. J skolen blifva den franska adelns yngste vapensveniier. O, måtte det förunnas mig ätt från paradiset nedskåda på en dylik förvandling, och jag skall icke önska mig en högre saligbet!... Måtte Gud förkåstd er; ondskefalie dårar . ÄR . Vid dessa ord vacklade hertigen och föll baklänges öfver sin stor. Hen bade förlorat medvetandet. — Man läser i Skara Tidting: När 5 kakor bröd väga 1 skålp., ä 2 sk. pr st., gör för ett lisp. 4 rdr 8 sk. En tunnä räg väger 13 lisp.; beräkna nu, efter 4 rdr 8 sk. lisp.; så blir det 54 rår 8 sk. för tunnan; lät nu bagaren betala 17 rår, så vinner han 37: 8. på hvarje tunna. — Från flera otter erfar mån undörffättelser om en ovanlig hetta under de sista veckorna, Den6 ÄPENNREsS sämao hattom Harnctädat ha wmarL:g ke