Aftonbladet – 15 juli 1852, sida 2

i06aler. På hr Lindströms recett i gär afton erbjöd Djurgärdsteatern icke mindre än trenne nya stycken, tvenne från tyskan, det tredje svenskt original. Det första en enaktskomedi Öfverallt politik,, är ett oskyldigt försök till persiflage öfver den politiseringsvurm, som för nägra är sedan grep de goda tyskarne, och hvilken, om man fär tro vär författare, icke ens skonade qvinnor och barn: Ett gammalt hederligt kominerseräd Seybold (hr Almlöt), har blifvit utledset på det eviga politiserandet och tagit sin tillflykt till sin landtegendom för att blifva qvitt den, som ban förmenade, förpestade atmosferen. Men han tycks här ha kommit ur regnet i takdroppet; ty han bestormas frän alla sidor med tidningar, monarki, republik, Brutus; Czesar, representantkamrar, menniskans rättigheter, och Gud vet icke allt hvilken politisk styggelse frän forntid och samtid. Men allt blir komplett först då han erfar att hans pupill förälskat sig i och vill gifta sig med en politisk skriftställare och parlamentstaläre. Det är naturligt att situationerna mäste blifva nägot tilikonstlade för att det skulle lyckats att få skolpojkar att släss om republiken, kammarjungfrur ait ifra för de menskliga rättigheterna och betjenter att hålla tal om den personliga frihetens princip, synnerligast som qviekhetens pilar och satirens udd icke synes ha funnits bland de vapen med hvilka författaren gifvit sig ästad att gissla sina landsmäns öfverdrifter. Men då styckets hufvudperson, det politikskyende kommersrädet, råkat få till representant hr Almlöf, sora deraf gör allt hvad rimligtvis göras kan, så följer man meå nöje de oförargliga upptägen, som lyckligtvis ej äro alltför mycket uttänjda. Attonens andra nyhet, N:o 7! komedi i 2 akter, såsom vi redan nämnt äfven frän tyskan, förflyttar oss till ett berlinerbotell, der styckets hjeltinna tazer in i rummet N:o 7, hvilken enkla omständighet gitvit pjesen sitt namn. Det temligen utinötta. ämnet, en resande engelsmans besynnerliga nycker, har här tagits till stoft för en i allmänhet gauska betydelselös intrig, broderad med ätskilliga mer eller mindre lyckade infall och komiska uppträden. Den här framställda engelsmannen är fullkomligt lik den stående typ som merendels tillgripes vid bemödanderna att karrikera egenheterma-och infallen hos Albions söner. Vi behöfva följaktligen knappt tillägga att den är temligen platt. Deremot bar stycket nägra episoder, som genom fru Isbergs och hr Almlöfs förträffliga spel blifva af en ypperlig komisk effekt. Fru Isbergs kända talang i ätergifvandet af giftassjuka och kärlekssuckande gamla damer, hade här ett särdeles godt tillfälle at: framträda, och hr Almlöf, .såsom en narraktig och fjeskig garamal tok, var mindre än nägonsin hr Alm 1öf, utan hade helt och hällit identifierat sig med sir roll. En god maskering förhöjde effekten af det ut märkta spelet, för hvilket hr A. skördade allmänt oct lifligt bifall. Öfriga spelande utförde sina saker ef ter bästa förmäga. Beneficetagaren hr. Lindström, som vid sin entröe helsades med applädissementer, bad fått den för honom mindre lämpliga rollen af värds husvärd. Naturligtvis-fordras för en sädan roll et nägot smidigare väsen än hr L. eger. I Slutligen gafs ett litet svenskt original: En herr som gär vilse,, vädevillbagatell i en akt af,—ed— I Några misslyckade qvickheter, nägra fadda och an ldefattiga kupletter torde knappast kunna gifva nägo Tlängvarigt lif ät detta skäligen klena foster, som e heller syntes tillvinna sig nägra särdeles sympatie frän publikens sida. SAKER SERA