Aftonbladet – 14 juli 1852, sida 3

riet.s — Den finnes dock i närheten.n — pMindre. nära likväl, än detta jern till dit bröst, och om du uppger ett rop, skall de blifva ditt sista. Bleknande och försagd tog skattmästare; ett steg tillbaka. Han tycktes mäta det af. stånd, som skilde honom från dörren, och lä sedan sina blickar irra omkring, liksom sökts han ett vapen eller en utgång, men der gaf: intet medel hvarken till försvar eller flykt. Etienne, som följt riktningen af hans blickar, smålog: Du söker förgäfves,. sade han långsamt: du är fuollkomligt i mitt våld; dig och dir slägt skall jag i dag krossa under min häl. likt en huggormars afföda. Denna gång skall du icke undkomma migl, — Ske Guds viljat gvarade Landais med dyster stämma. Hen satte sig med ett slags förtärande lugn. Ett ögonblicks tystnad uppstod; begge två väntade de, och hvarje minut var tör dem båda ett sekel af ångest. Plötsligt hördes ett sorl af röster, bråd: skande-steg genljödo i galleriet. Gif akt, Landaist, utbrast Etienne, det är döden som nalkas! — Döden, upprepade Landaisg, i det ban steg upp; välan! jag mottager honom med lyftad panna.n Adelsmannen drog regeln tillbaka, dösren uppsloga häftigt, och på tröskeln visade sig Acbert, förande Marie vid handen. Trenne rop uppgåfvos på samma gång, den unga flickan störtade i sin faders armar; Etienne, stum och orörlig, vågade ej tro sina ögon; Albert trädde fram till bonom, Ah! det är då du, som fört henne tillbaka, yttrade gubben, i detsamma han blef honom varse. — Det är jag l svarade Albert, kalit. — vUsling ! utbrast Chauvin med en hotande åtbörd. Den unge mannens ögon blixtrade.