bådar dig någon förfärlig nyhet?. — Jag för. står dig ickes, svarade Pierre med tilltagande oro, du skulle ju tala om min dotter; om dv verkligen sett henne, så svara! Hvar ärhon?: — Hon är bortröfvad.s — Du ljuger i, — Bortförd af mig, just denna natt, med till: hjelp af ett pass, undertecknadt af din eger hand. Om du ännu tviflar, så låt söka henne! Jag känner ingen lust att förkorta den ånges som nu börjar för dig, ty. den fröjdar alltför mycket mitt hjerta. Vänta och hoppas !b Den grymma glädje som beledsagade dess ord, medgaf icke längre något tvifvel; Landaiskände en dödskyla tränga ända till bjertat. Och hvart har du låtit föra henne ? frå gade han med skälfvande röst. — Till, re bellernas läger.. — pDet är då en lösen dr fordrar ? — Jag fordrar. en försoning., — sEn försoning? Men min dotter... henne återger du mig? — Ja, när du återgifvit mig min broder. Landais gjorde en åtbörd af faga, Ni kan icke vara nog Jlågtänkt att viljs döda ett barn!s utropade han. —sDå har åt-minstone utan betänkande dödat en gubbe !l. svarade Etienne. Pierre närmade sig honom, blek och upprörd. Ar Tag er tillvara, messires, yttrade ban, onj är, äfven ni, i mitt våld, ooch hvad ondt. än må tillfogas Marie, kam-jag..låta er hundrafallt umgälla det. — Försök ! svarade adelsmannen med ett tryggt sthäleende, sunder så: dana vilkor gär jag in på partiet. Vi skolö se, hvem som föret kommer till korta, dir dotter eiler jag. Landais ryste. Låtom oss icke förlora tiden med tvenne hotelser, inessiren, inföll han hastigt. Ni kar icke för min skull vilja hämnas på ett barn: sådant vore en skamfläck och ett nidingsdåd