mellan trenne ol:ka kretsar af dess verksamret: mötets så kallade allmänna sammarkomter, dess atdelning för folkskoleväsendet, och less afdelning för det högre skolväsendet Vi skola egna några ord åt hvardera särskildt. I afseende på formen för ämnenas behandng skilde sig de allmänna sammankomsterna rid detta möte icke egeutligen från afdelninsarnes sammanträden. Hidadera egnades nem:gen åt diskussion öfver förelagda frågor. Men i afseende på valet af de frågor, som på let ena eller andra håliet gjordes till föremäl ör öfverläggning, iakttogs att vid de allmänna sammankormsterna eudast sådana frågor föreog0s, som antingen kunde anses säsom i viss mån rörande på en gång både folkskoan och elementarläroverket, eller ock såsom varande af en ännu allmännare natur icke sgentligen fycktes röra någondera särskildt. Då t.dens indelning i allmänhet var sådan, utt hela förmiddagarne, kl. Y—12, voro utelutande anslagne till afdelningarnes sammanäden, samt endast middagstimmarne, ungeär kl. V,1--4,3, till allmänna sammankomter, och då dessa till en del äfven mäste ipptagas afvissa mötet angående ekonomiska slier formfrågor äfvensom af redogörelser fö; vad som på afdelningarne förekommit, kund;mellertid under de trenne arbetsdagar, som nötet varade, endast en ringa del af de på programmet upptagna och för de allmänna sammankomsterna föreslagna frågorna hinna olifva föremål för mötets handläggning. De frågor, som härstädes förekommo, voro således jemförelsevis få, egentligen blott trenne. De voro likväl alla aten vigt, som borde för deras ändamålsenliga lösning påkalla ett ull männare deltagande. Mötet företog sig till en början frågan om folkskolans förhållande till elementarläroverken. d. ä. att undersöka huruvida folkskolan i vårt land bör anses såsom en ifrån det öfriga unJervisningsverket, helt och hållet afskild undervisningsanstalt, eller om hon icke bord: ordnas i något sammanhang med de högre undervisningsverken så, att lärjungarne med fördel må kuana begagna henne såsom förberedelse till dessas De flesta talate, som yttrade sig, tycktes anse ett närmande af folkskolan till elementarläroverket i sistnämnde afseende för önskvärdt. Bland skälen för denna åsigt anfördes: att folkskolan i alla händelser ovilkorligen mäste till en del meddela sina lärjungar alldeles samma kunskaper och färdigheter, som äfven äro föremål för undervisningen i elementarläroverkens lägsta klasser; att följaktligen de lärjungar, som nu gå i de senare. vorde likaså gerna kunna gå i den förra, om folkskolan blott ändamålsenligt ordnades och förseddes med erforderliga lärarekrafter och läromedel; att folkskolan visserligen äfven ha: ett annat mål, än att blott förbereda för elementarlöroverket, och att hon således bör före sina qvarblifvande lärjungar utöfver det kunskapsmått, som skäligen kan böra göras til vilkor för intagnisg uti eementarliroverket. men att detta icke bör hindra henne att derjemte göra det sistnämndas lägsta klasser helt och hället umbärliga; att det måste anses såsom en mindre god bushällning med allmänns medel, då under nuvarande förhållanden samhället i sjelfva verket uti tvenne särskilda anstalter bekostar en undervisning, för hvars meddelande den ena anstalten vore fullkomligt tillräcklig; att dessutom denna dubbia utgift innebär en obillighet emot de mindre bemedlade, enär elementarläroverkens lägre klasser, som egentligen begagnas af de jemförelsevis mera bemedlades barn, underhållas pö statens bekostnad och till förmån för dessa utrustas och omvårdas på ett fullkomligare sätt, men folkskolan deremot, till hvilken de fattigare äro mera uteslutande hänvisade, måste inrättas och underhällas af församlingarne samt lemnas i ett bristfölligt skick, utan någon särdeles omvårdnad eler tillsyn från statens sida: att de förmögnare klasserna sannolikt först då skulle mera allmänt intressera sig tör folksko lan, då de sjelfva behöfde henne och kunde använda henne för sina egna barns undervisning; och att en sådan förändring äfven sannolikt mer än något annat skulle bidraga till folkskolans lyftning genom hennes förseende med en bättre utrustning af båda materiella och intelligenta krafter. Sågom ett verksamt medel till beredande af en sådan tänkesättets vändning i afseende på folkskolan, förordades borttagandet af de lägsta klasserna vid elementarläroverken, följaktligen stegring af de alltför ringa fordringar i afseende på ålder och kunskaper, som nu äro stadgade såsom vilkor för lärjunges intagning i elementarläroverken, en stegring som dessutom redan tör trenne år sedan af det första allmänna läraremötets afdelning för elementarskolväsendet hade ansetts önskvärd äfven ur synpunkten af elementarläroverkets eget intresse. På andra sidan hörde men anföras häremot, dels att folkskolan redan stode uti allt det sammanhang med elementarläroverket, som rimligtvis kunde anses nödigt och önskvärdt, enär det ju icke mötte någon svårighet för barn att öfvergå från den törra till det sedpare, dels 1i enlighet att då folkskolan och elementarläroverket både hade olika bildningsmäål och hvarderas lärjungar vore barn af väsentiigen olika samhällsklasser, ett närvarande emellan dem, eler ett uuderordnande likasom af den ena skolan under den andra, hvarken vore önskvärdt elter ens möjligt. Uu folkskolan mäste framför allt det praktiska och empiriska, det för hfvet omedejibart användbara och nyttiga afses; till elementarskolan (lärdomsskolan o. s. v.) hör deremot den grundligare underbyggnaden, den skarpare tankeöfningen, såsom grundläggande framtida vetenskapliga studier. De bildade klassernas barn göra dessutom i allmänhet hbastigare framsteg än de obildades, och hvardera behöfva derföre redan af detta skäl behandiss på olika sätt. Det är naturligtvis i fuilkomiig följdriktighet som man efter denna åsigt icke heller kan gilla den förening ef olika bildningslinier inom en och ssmma skola, som genom medso s NV ;