Aftonbladet – 10 juli 1852, sida 3

då man bortröfvar en qvinnar; — En qviu0a?. upprepade Albert. — En död eller sanslös qvinna, ty hon rörde icke en Jed.s — vOch hvarifrån ankommo dessa män? — Från slottet. : i, Sekreteraren spratt till. oMen gvnnan; yttrade han, såg du henne? — Nej, messire, jag har blott hittat deia armband., ; ; Den unge mannen grep hastigt smycket, och då hag derpå igenkände Landals vap.nsköld, uppgaf han ett anskri. Ni vet då hennes namn ? inföll sjömannen förvänad. — En båt, olycklige, en båtla :— Derboita ligger Pierres.n Albert skyndade dit och i det han afslet kedjan hvarmed båten var fastgjord, 3pade han. till förjkarlen: Fort till örorna! Alit hvad jag eger, om du upphiuner dem! XI. Emellertid fortgick den glada festen, som gafs af hertigen, under ett alltjemt tilltagande virrvarr. -Ea maskeradbal vid denna tid var rigalunda;;säsom förhållandet är i våra dagar. eit slags geografiskt bibliothek, fraraställand allehanda folkslags drögter och på förbord kändt af hela verlden; tvertom-gat anbvar d. r frit lopp åt sitt muntra lynne och begsgnatis tillfället att låta sina underligaste infall vi i dagen, i det han, så till sägandes eltir grill, kostymerade sig ädelt e j ligt, groteskt eller förfärligt. Oc man, vid blotta åsycen af den g och en antagit, lätt sluta till besk af dess rådande vurm, och hela tilsval gen var i sanning snarare att betrakt ; iR så en bikt, än såsom en maskerad. Jlivad som vanligen dolde sig i karakterens inre, uppst g i depna stund på ytins den obemärkte 1M1 viden äppiridde här såtom den. fulända a verldsmannen, under detodeni-verkligheten högt uppsatte, just genom haltar sf sia egen uppfinning, nedsjönk till en hvardaglig por son; det naturliga ansigtet blef här en lögn och nacken ensam talade sanning. (Forts.)