Aftonbladet – 10 juli 1852, sida 3

Att för öfrigt, i händelse messire Chauvins planer finge framgång, Marie af honom skulle hafva allt att frukta, derom kunde Albert icke hysa något tvifvelsmål. Oftelbart skulle -deh sistnämnde, genom att mot henne rikta siti anfall, söka att liksom i den ömtåligaste punkten träffa skattmästaren. Den unga fickan skulle i hans händer blifva ett straffets redskap, så hade han lofvat, och hans hat lemnade tillräcklig borgen för löftets uppfyllande. Denna tanke hos Albert öfvergick snart tili en plötslig fruktan. Passet, som han lemnat sin onkel, var af en allmänt gällande krait; det skuile för honom öppna alla -portar,. och möjligen kunde han, i stället att begagna det för sin flykt, betjena rig deraf för att i slottet införa den trupp af upproriske, dem slumpen nyss hindrat att dit intränga. Den unge inannen käude sitt blod stelna af ångest, vd ätanuken afatt kanske redan, mot sin vilja, hafva gjort sig skyldig till ett slags förräder och biottstälit Maries lif. Han stannade för ett ögonblick uppskrämd och obeslutsam; varna ministern kuude ban icke, och han ville icke blottställa honom: för en .öfverraskning; tala eller tiga innebar i båda fallen en trolöshet. Utan att veta hvartill ban borde besluta sg, men md föresats att åtminstone förvissa Big, huruvida hans farhågor egde någon grund, begaf han sig skyndsamt på vig nedåt Loire. Fre sommen till färjstältet, påträffade han r förjkarlen, som hållande en lyckta ihanden syntes söka något på marken; Hvar är din bår?. frågade han. Jitligt, då han af måhskenets glindrande vattnet förmärkte att båtens plats var tora. — sBortar, svarade sjömannen. — Utan att du är med?. aDe toz0 den helt enkelt, messire.s.— a?. — aMaskerade män söm bortförde en gvinnar — Du har då sett deres — Ja, frin min koja, Men de voro beväpnaden, — Du fruktade rsäledes att visa dig? — xJ., och dorutingjorde jag rätt, de sök mig icke, båtkarleny i-det, han..:sänkts rösten; t ansn vanligen önskar slippa alla vittnen,