Aftonbladet – 10 juli 1852, sida 2

att uttala, ni uppfordrar mig attafstå derifrån, liksom det vore möjligt att uppoffra en lefvande varelse gom man älskar, för en död som man aldrig känt, och ni säger till mig: glöm! liksom man skuile säga till en menniska: slit hjertat ur ditt bröst! Nej, bestäm min lott af fölt och solsken, uppställ mot mig den käckaste bland era adelsmän, och kom sedan att bevittna, hvilken af oss bäst förstår att dö!p — Det vill säga,, inföll Etienne med bånande bitterhet, att du godkänner pligten, endast då den icke fsller sig för tung; du önskar välja dina dygder. Det är rätt beqvämt; fortfar dermed! Fjerran i enslighet lät jag uppfostra min broders enda återstående son; jag utspred sjelf ryktet om hans död; jag anskaftade sjelf till och med intyg derom, för att så mycket säkrare bevara hans Nf. Jag ville icke att han skulle dö, innan han uppnätt den deg, då jag kunde sätta ett svärd i bans band och ropa till honom: hämnas de dina! Denna dag är nu kommen, men du vägrar. -. Välan, tillbaka då! det var blott ett slumpens misstag, som förde dig ibland oss; ett hjerta som ditt tillhör icke vår familj, och för mig förblifver du, hvad du sjelf anser dig vara, en vanbörding och en bastard. — Så äro vi då hvarandra qvitto, ropade Albert uppbrusande, och ni, messire, kan gifva mig upprättelse för era förolämpningar. Han störtade mot sin onkel, men Marie kastade sig framför honom för att hålla-honora Messire Chauvin hann icke ens yttra ett Svar, innan en ny person brådskande inträdde I sekreterarens bfammare. Denne var Ivon: Cosquer, förklädd till hexmästare och hållande sin mask i handen. Sune Hvad står. pi?, frågade Etienne lifligt. — ; iro förrådde, messiren, stammade den ordna krögaren. — Hur menar du?s —