Aftonbladet – 9 juli 1852, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. En följetonist i Öresundsposten berättar bref till Enny F. bland annat följande anekdot frän ustlägret: En vacker: dag kommer kungens hela kök damnandes upp på Knutstorps gärd, kocken rusar in ij söket, vänder i ett ögonblick upp och ned på allting, nan reqvirerar likt och olikt, ur visthus, skåp och sällrar, man sätter ställets hela betjening i den mest ularmerade beschäftighet, kungen med hela hofvet ämnar äta middag på Knutstorp, till närheten af vilket slott den pågäende fältmanövern skall under lagens lopp utsträckas. Stora våningen ställes i beredskap att mottaga det höga främmandet, i köket räses, vispas och hopröres, borden dukas på finaste ris, blommor i alla vaser... Ändtligen är tiden in1e, dä kungen bör kunna väntas, men han dröjer; nan skickar ut spejare på backarna ... ingen synes ill! Man lyss efter, om ej bataljen närmar sig, om j kanonernas dunder läter sig förnimma ... tyst, som i en öken! Klockan blir 5 ... 6... 7... 9 ve på qvällen, ingen kung! Hans Maj:t vir och blef borta. Nu skall du få höra! Det Knutstorp, der FH. M:t kulle äta middag, var alldeles icke det stätliga Knutstorp, der hölraästare och kock rusat i blindhet stad, utan en beskedlig liten bondlägenhet ät Sönnarslöfstrakten, i ett helt annat väderstreck! Man san tänka sig den stackars, af bataljens mödor utröttade monarken och hans tappre krigare, dä de om ftermiddagen nppsökte sitt Knutstorp och i stället för ett dukadt bord funno en — tom stuga! Säkerigen hade de icke den qvällen fått så mycket som n bit bröd, sä framt icke öfverste Rappe — hvilken yckligtvis varit nog omilitärisk att hafva för egen äkning tillhands nägra af dessa dmatskrins, hvilka van så strängeligen förbjudit beväringsynglingarna — ade ställt :dessa sina. förråder till konungens och ans svits disposition... Der ser man att matskrin ändå cke äro så alldeles rasande att ha med sig här i erlden!