Aftonbladet – 9 juli 1852, sida 2

rillförseln af ull på torget uppgär till emellan 4 å 5000 ET. Hvad marknaden i öfrigt angår, var tillförseln af landtmannavaror ej betydlig; deremot tycsas säljarne, som vanligt, af galanterivaror simt; vandtverkare och producenter vara till större antal för anden, än som star väl tillsamman med tillgång på tÖpare. — Vi meddela ur Barometera följande, som synes böra af vederbörande tagas i behörigt ifvervägande. Vi tro oss hafva giltiga skäl att återkomma till rärt fällda yttrande om predikofriliet, för äfven anlra än ordinarie prestmän. Vi veta nemligen, att stt slags predikningar hällas i hvardagslag, icke af vägra obehöriga missionärer, eller af andra slags tvetydiga apostlar utan af en och annan ambulato-, isk eskolmästare., som förvandlar sina s. k. Cateshesförklaringar till ett slags fredagspredikningar,, wvilka stundom bevistas ganska talrikt af närboende srannar. Det är längt ifrån att vi anse. detta medföra någon råda för de fullvuxna, hvilka hellre må tillbringa sin id med att äfven i hvardagslag afhöra detta slags oredikningar, än att gå omkring och supa, — ty daglrifveri idkas, i allt fall, här i landet som aunorstä les, mera än mängen tror... Men hvad som in casu borde förekommas, är barnens tillstädesvaro och qvarhållande, i folkträngseln, under flera timmars tid, hvarigenom icke blott de spädas helsa lider, eller kan bli lidande, utan ock de ungasstundom ringa tälamod sättes på allt för längt prof och uttröttas, den ena gängen efter den andra. Derigenom kan slutligen uppkomma obotlig leda och ovilja, om icke mot läraren, så dock mot lärandet, — ty barnets häg är mera ställd på lek, än på strängt och ihällande allvar. Läggom nu härtill, att Catecheten otvifvelaktigt har fog att i ordom bestraffa, ätskilliga, de fullvuxnes olater, om hvilkas egentliga natur barnen icke hafva — och ej heller böra i tid få klart beorepp. Det är alltså icke i sin ordning att för dem, för barnen, upprulla de taflor, hvilka dock böra fullt belysas för de fullvuxne. Alltderföre tro vi, att ofvansagde Catechesförkla ringar, för så vidt de röra barnen, lämpligen borde inskränkas till kortare tider och enklare ämnen, samt icke få bevistas af andra, än endast barnen och dessas närmaste anförvandter eller mälsmän. Sedan dessa, för barnens fattningsgäfva lämpade, kortare framställningar blifvit slutade och barnen hemförlofvade, mätte gerna Catechesförklaringarne fortsättas i annan anda, och då afhöras allenast af den till åren komna befolkningen.