Aftonbladet – 8 juli 1852, sida 3

na, utgick härifrån en man, med bart hufvud och bundna händer, omgifven at soldater; nan fördes till slottet Hermine.s — Det var er broder! stammade Albert. — ,Vid samma ide, fortfor Etienne, passerade genom en anan port en moder med sina tvenne barn, som af bägskyttar jagades framåt under slag f deras bägsträngar., — Det var kanslerens amilj,, inföll pånytt sekreteraren., — nJany ortfor gubben, och efter några månader hade mannen omkommit i djupet af sitt fängelse; jvinnan fanns död af hunger vid ingången ill en kyrka, jemte det ena af sina barn., — Och det andra? frågade Albert.s — Det anIran, återtog Etienne, upphittades af en vän och öfverlemnades, under ett diktadt namn, it munkarnas vård i Auray.. — rDetta var således . . . utbrast den unge mannen tillintetjord. — ,Detta var den, som en gång skulle ippträda till försvar för sin faders mördare.s Ett anskri från Albert och en dof suck, som utgick från elt hörn af rummet, ljödo på amma gång; Etienne spratt till. Någon hör oss, yttrade han. Och innan den unge mannen hann förekomma honom, ilade han mot kabinettet och itträdde åter derifrån medförande Marie. Då han igenkände henne, uppgaf han ett op af öfverraskning, och hans hand sökte nstinktmessigt dolken; den unga flickan skynlade förskrämd mot Albert, som för henone öppnade sina armar. Etienne studsade, slasen af bestörtning; ett ögonblicks tystnad inrädde. Ah! jag begriper nu allts, återtog gubben ned ett hänleende; dottren är mindre grym in fadern; men här bjelper det ickstden skyldige omkom med de sina, den broitslige nåste förgås på samma sgätt.s (Forts. följer.)