Aftonbladet – 8 juli 1852, sida 3

hon, — ,Jag väntade ingen annan än ministern., svarade Albert. — Min far!, utropade den unga flickan förskräckt, — Stegen närma Sig . . . fort, bitåt! återtog den unge mannen, t det han skyndsamt öppnade dörren till ett mörkt kabinett. NTE Marie hann knappt störta ditin, då dörrförhänget vid ingången häftigt upprycktes, och en man i baldrägt visade sig på tröskeln. Förvånad trädde sekreteraren ett steg mot den okände, som aftog sin mäsk; det var messire Etienne. ER Albert studsade häpen tillbaka? : Du väntade mig icke, yttrade gubben småleende. —SNi i Nantes? utropade Albert; ni vet då icke att ett pris blifvit sätt på ert hufvud?, — Denna förklädning döljer mig för allas blickar, och sjelfva dristigheten af Mitt steg aflägsnar alla misstankar. Hvem har för öfrigt tid alt tänka på mig, midt under en fest lik denna, der hvar och en uteslutande är upptagen af sitt nöje? — Och i har kommit hit helt ensam 2, — Blott med on ledsagåare.s — FE hvad afsigt? — Du skall å veta den; men dessförinnan uppgif för mig intalet afide bågskyttar, som bevaka slotet!) — Dei göra omkring två hundra., — Huu många äro de som hvarje afton posteas på tornen och vallarna ?, — Tjugu.s — Oh innanför i salarnät, 2Hika många. — såna del af slöttet, som bebos af skattmästar av står ju i förbindelse med monsigneurs 7 — )Visserligen; men hvattill dessa vall straxt erfara deto, yttrade Etienhan sänkte rösten. — Förehar ni si2 någon plan?, — Medan jag nu ta: mid dig, ankommer en trupp af upproke till en af slottets utfallsportar, som skall vas för dem, — Min Gud!...,— De iro til antalet endast trettio, mun samftlige