Aftonbladet – 8 juli 1852, sida 2

Efter dessa ord afskedade han med en vink len unge sekreteraren. Xx. Albert aflägsnade sig, döfvad af tanken på len vigtiga besklokning som så oförväntadt blifvit honom anförtro: d, men utan ringaste ning om beskaftenheten af de skäl, som låtit valet företrädesvis falla på honom. Hvad skattmästaren under ett helt år icke hunnit utforska, blef ee ett enda utrop af hans dotter med ens klart för honom. Hon älskade Albert, och den blick, som den unge mannen skickat henne, bevisade tillräckligt att denna kärlek funnit gensvar. Landais beslut var dermed ögonblickligen fattadt, Hvarje öppet försök att utplåna denna kärlek skulle blott ytterligare bidraga att befästa den; ömma böjelser likna deruti religiösa sekter, att de vinna styrka genom förföljelsen; han beslöt derföre att oförmärkt åtskilja de älskande och förlitade sig i öfrigt på det menskliga bjertats :obeständighet. Med Alberts aflägsnande måste det deltagande, som hans dotter kände för denne, ofelbart och till och med henne sjelf ovetande förminskas. Här gällde nemligen att för det älskade föremålet söka en ersättning i dess blotta minne, att, om man så får uttrycka sig, återförflytta kärleken från verkligheten till drömmarnas verld; och skattmästaren egde: en alltför djup menniskokännedom att icke hafva erfarit, huru mycket äfven den uppriktigaste tillgifvenhet beror på ett ömsesidigt utbyte af känslor och förhoppningar. För öfrigt visste han sig ega medel att hålla den unge sekreteraren — han måtte lyckas i sin beskickning eller icke — sålänge a från hofvet, som var nödigt för att småningom upplösa denna ungdomskärleks alla: band. Sö Albert åter misstänkte för ingen del en sådan plan, Ministerns brådstörtade beslut ned