Aftonbladet – 7 juli 1852, sida 3

f. d. arrendatorn Carlsson och provincialläkaren dok. tor Brandelius, dervid genom ätskillige afhörde vitt nen, deribland komministern Stolpe och klockaren Eneqvist upplystes: att fönstren voro otäta och söndriga i det rum som beboddes af de sängliggande sjuke, arbetskarlen Fredman, dess hustru och 3:ne barn ; att ved helt och hället saknades; att en barmhertig enka vid namn Grafsten, som under snön uppsamlade vedpinnar till de arma olyckliga, blef af Carlsson bortkörd; att Fredman, som begärt att blifva äderläten, icke erhållit denna läkareäåtgärd genom Carlssons föranstaltande, förr än samma dag som döden inträffade, då den var utan ändamål; att de sjuke, under hela den tid de voro sängliggande, icke erhållit något annat biträde af Carlsson, innan provincialläkaren ankom dagen efter Fredmans död, än ett qvarter hafregryn och 3:ne lod engelskt salt, samt att de sjuke som saknade ved i 2:ne dygn under den kalla årstiden, icke hade under febersjukdomen något annat än vatten att stilla den brinnande törsten med; äfvensom slutligen att Fredmans äldsta son, som ville genom pastor i församlingen söka fö sina sjuka föräldrar intagna på lazarettet, hindrades derifrän af Carlsson. Härförutan förevisades vid rättegängstillfället prof af rägmjöl och bröd, sådant som Carlson nyligen utdelat ät sitt statfolk. Brödet var svartgrätt och hade vämjelig lukt; mjölet var i högsta grad unket och gräsvart af vildsvingel i den illa skötta säden. — I gär förekom åter inför rådhusrättens 5:te af delning ransakningen ang. det mot garfveri-gesällshustrun Maria Svanbom väckta åtal, att hafva genom vanvärdnad förorsakat ett henne till värd lemna barns död. Hustru Svanbom som, oaktadt kallad vid hemtnings äfventyr, förra rättegångsdagen icke infann sig, var nu genom öfverstäthällare-embetets försorg till domstolen upphemtad. Doktor Blachet af. gaf nu återigen sitt utlåtande men denna gång skrift ligen. Mälsegarens ombud fortsatte sin första framställda begäran att genom vittnesförhör, inför Södertelje rådhusrätt få styrka, att det aflidna barnet icke var sjukt då det från Södertelje lemnades till Svanbom. Härtill lemnades bifall och skul!e om tisdag namnen på dessa vittnen uppgifvas, då hustru Svanbom vid äfventyr af hemtning borde sig infinnå. — Pistolsmeden vid lifregementets dragoner Häggblom var i gär uti poliskammaren tilltälad att sistl, söndags afton, stadd i rusigt tillstånd, hafva uti Humlegärden oqvädat och knuffat poliskonstapeln Thalen, som derstädes var stadd i utöfning af sin tjenst. Häggblom nekade, hvarföre mälet uppsköts tills j morgon, dä vittnen skulle inkallas. — Sistlidne söndagsafton hade dalkullan Brita Olsdotter, stadd pä väg till staden, passerat Hagaparken, då hon helt nära Hagagrindar observerat nägra qvinnor, som serverade förbigående personer med kaffe, hvarvid hon äfven begagnade tillfället att begära en kopp af denna dryck. Då hon, för att med 3 rdr rgs betala kaffet, upptog sin plånbok, hade en af kaffe. försäljerskorna rusat fram och ryckt plänboken, som innehöll 12 rdr, ur hennes hand, hvarefter tjufven tog till flykten. Då Brita skulle springa efter tjuf. ven, blef hon af hustru Carolina Wolter, hvilken va i sällskap med densamma, stött för bröstet och hi. drad att söka få tag i den qvinna som tillgripit plån. oken. Polismästaren De Marå, som sjelf ankom till stäl let, beordrade hustru Wolters inmanande uti häkte, emedan hon icke kunde förmäs uppgifva namnet på den qvinsperson som tillgripit plänboken och varit: W:s sällskap. Vid i gär hället polisförhör uppgaf W. namnet pi den qvinna, som tillgripit plånboken och hvilker skulle efterspanas. Brita fortfor i sin uppgift att hu stru W. skulle hafva hindrat henne att få fast ut tjufven, men W. nekade dertill. Britas berättelse om förloppet var äfven högst sväfvande, hvilket polismästaren äfven anmärkte. Målet uppsköts tills i morgon, och skulle W. intill. dess förblifva häktad. — I gär förekom äter till poliskammaren under. sökningen angående pigan Malms död. Vagnmakaren Ågren, om hvilken det rykte blifvit utspridt att han skulle hafva misshandlat Malm och döden dera! varit en följd, var nu närvarande, och sedan det förut ömnämnda af herr doktor Blachet ingifna obduktions-protokoll, innehållande att Malm icke haft ringaste tecken till yttre väld, blifvit uppläst, förklarade hr polismästaren att det vid sådant förhäl lande finge bero vid den hällne undersökningen som tydligen visat att det utspridda ryktet varit osant. PEINSTESLAIERT STRED