Aftonbladet – 7 juli 1852, sida 1

OMRKUSLIAUCI, AAVUAG MBEIEBTS aldrahelst omkapitalerna och det större a de framkalla flytta till den nya verlden. Enligt de åsigter som i allmänhet hysas bland våra konservative skulle det visserligen vara en stor olycka för Amerika; att fremmande kapitaler blefve engagerade i.dess rörelse, helst då åtrainstone till en början ränta derföre måste utgå; men hvarken i Tyskland, som remitterar kapitalerna, eller i Amerika, der de emottagas, se man saken från denna synpunkt. Kapitaler, som af egen naturlig drift föras till ett land, der de kunna med fördel användas, tillskynda detta land mera nytta än. räntan och så snart detta icke är förhållandet, komma de åter snart att gå sin väg. Detta är lika osvikeligt Om en naturlag. ; Om Sverige, som erbjuder rika fält för användande af kapitaler och som har der lyckan att icke vara betungadt af statsskuid eller nedtryckt under politisk despotism, vid em sådan konjunktur som den hvilken nu erbjur der sig, egde ett bättre ordnadt huställningssystem, befriadt från åtskilliga fjettrar som nu vidlåda dess handel och rörelse, borde man kunna hoppas att några af de kapitaler, som äro benägna att emigrera från kontinenten, skulle finna sin uträkning vid att komma hit, för att söka trygghet och användande. Men vi måste då, i stället att söka köra i kontinentalpolitikens hjulspår, som ha en sådan dragningskraft för våra konservativa, gå öfver till det alldeles motsatta systemet samt följa det anglosachsiska folkets exempel. Lättade -komintnikationer, ordnadt bankoch kreditsystem, full frihet i handel och vandel, låga skatter, så att rörelsen deraf ieke hämmas; se der några af de yttre omständigheter, som utöfva en magnetisk kraft på fremmande kapitaler. Men dessutom fordras mera både politisk och religiös frihet än som för närvarande tillfallit oss. Blotta bristen på sistnämnde frihet gör att många utländningar anse Sverige för ett barbanskt land, hvilket ieke erbjuder någonting lockande för den fremmande spekulationsandan. -— Våra konservativa publicistisk kamrater synas hafva för afsigt att göra den at oss först framkastade frågan angående betänkligheter vid tillsättandet af interimsregeringen till föremål för ett mera rangeradt tidningsgräl, troligtvis under den ganska goda uträkningen att sjelfva saken lättast undanskymmes af det polemiska stridsdammet. Vi ha dock icke från början medverkat att gifva frågan denna oe och vi vilja icke heller nu derpå ingå. Således kunna vi för ingen del villfara Svenska Tidningens i dag framställda begäran, att namngifva de konservativa, som icke varit ar den åsigten att riksakten borde i förevarande fall tillämpas. Om vi åtogo oss att då vitala om de konservativas åsigter eller bemödanden, uppgifva namnregister på dem som hyst åsigterna eller arbetat för deras framgång, skulle vi beträda en allt för besynnerlig bana. Svenska Tidningen finge väl då äfven, hvar gång den framryekte mot de liberala, namngifva desamma, och båda tidningarne torde vid sådana förhållanden snart blifva förvandlade till namnrullor. Möjligtvis vore det icke så illa för Svenska Tidningens planer, om han kunde drifva saken dertill, men vi kunna icke i detta fall lemna någon hjelp åt nämnde tidnings strategiska försök på det publicistiska fältet. — — Då det år 1818 fattade beslut; hvarigenom dåvarande Arfprinsen Oscar erhöll uppdrag att i händelse Konung Carl XIII oeh Kronprinsen Carl Johan af sjukdom hindrades att med regeringsärendena sig befatta, inträda uti utöfningen af Konungamakten, sednare dagarne flera gånger omnämnts såväl i denna som andra tidningar, torde det icke vara utan intresse för våra läsare att inhemta en fullständig kännedom angående detta beslut, som tillkom 16 dagar före Carl XIII:s död och som innefattade den mest uppenbara kränkning icke blott af regeringsformen utan äfven at riksakten. Beslutet, hvilket föranstaltades af. den tidens konservativa upprätthållare, af grundlagarne, tillkom för öfrigt i den ordning nedån intagne protokoll utvisar: Protokoll, hället inför Konungen, pä Stockholms Slott den 20 Januari 1818. Sedan en stor deputation af samtelige riksstånden, anförd af hr landtmarskalken och de öfrige talemännen, på vanligt sätt emottagen, inträdt i Konungens nedra audiencerim, der Kongl. Maj:t sig befann, omgifven af deras excellenser rikets herrar, statsrädets ledamöter, dess generaladjutanter för armeen och flotjtorma och de till Kongl. Maj:ts uppvaktning hörande personef samt vakthafvande officerare, uppläste hr landtmarskalken följande adress: ,Stormäktigste, allernådigste Korung! Sedan Eder Kongl, Maj:ts Som Son, Hans Kongl. Höghet Arfprinsen; Hertigen af Södermanland, Joseph Frans Oscar, enligt de i bäda Skandinaviens riken gällande grundlagar, upphunnit Sina myndiga är, baffa Riksens Ständer, för att gifva en ytterligare utveckling ät deras, vid 1812 ärs riksdag fattaIde beslut, angäende Hans Kongl. Höghet Kronprinsens rättighet att antaga Rikets Styrelse, i händelse af Eder Kongl. Maj:ts sjuklighet, enhälligt beslutit, att, på sätt de vid berörde riksdag, i afseende på Hans Kongl. Höghet Kronprinsen förordnat, för framtiden stadga och bestämma, det Hans Kongl. Höghet lArfprinsen, Hertigen af Södermanlaad, Prins Joseph Frans Oscar, vid alla de tillfällen, då Eder Kongl. Maj:t och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen af sjuklighet hindras, att med Regeringsärenderne Sig befatta, må inträda uti utöfningen af Konungamakten, med all den rätt, nu gällande Grundlagar densamma tillägga, samt uti Eder Kongl, Maj:ts namn Bikets Styrelse föras Riksens Ständer tillförse sig, att Eder Kongl. Maj:t och Hans Kong!. Höghet Kronprinsen täckas uti detta Beslut igenkänna Riksens Ständers säväl skyldiga omtanka för Rikets säkerhet och framtida välgång, som underdäniga vördnad och tillgifvenhet för ett älskadt Konungahus, jemte en rättvis gärd ät den unge Furstens lofvande egenskaper, samt redbara manliga väsende. Och de äro i underdänighet öfvertygade, att, med de tänkesätt, Eder Kongl. Maj:t hyser för Hans Kongl. Höghet Arfprinsen, Eder Kongl. Moj:t skall med glädje förena Sig uti samma Beslut, och genom Sin nädiga stadfästelse gifva derät fullkomlig SP samt säledes åt Sin Son Son, för Dess stad