Aftonbladet – 6 juli 1852, sida 3

Idit bomullstyg för billigt pris, .vore anhällen, i följd hvaraf Schultz begifvit sig dit och fasttagit hustru Wahlström. Då han skolat :med henne begifva sig till den bod, der hoa sagt sig hafva köpt bomullsty: get, hade han i hörnet af Westerlänggatan och Tyska Brinken träffat Lambert och Pettersson, till hvilka ban öfverlemnat hustru Wahlström. Atthustru Wahlström, på sätt Lambert och Pettersson föregifvit, vid lifrågavarande tillfälle varit af starka drycker öfverlastad, ehuru honförefallit Schultz nägot:förvirrad, kunde -denne icke: intyga. Vidare ransakning upp-q sköts till nästa tisdag, dertill Wahlström ätog sig inskaffa de hos öfverstäthällarembetet i mälet förde protokoller. — Rörande det af slagtaren hr:i Stockbolm J.A. Wollenberg anstäldte ätal:emot hans broder slagtareh i Götheborg Carl Gustaf Wollenberg, för -döt denne skall till ätskillige personer utspridt det sännningslöss rykte, att J. A. Wollenberg, under den tid han varit anställd i slagtaren Wemans tjenst .skall sig oredli: gen förhällit samt tillgripit så väl penningar som varor, försiggick i gär ransakning vid rädstufvurättent 3 safdelning, sedan:C. G. Wollenberg, som förui brädskat att bos domstolen sig infinna, blifvit hem täd. Sedan C. G. Wollenberg medgifvit, att han a! öfverilning och förhastande sanningslöst utspridt be: rörde. rykte-om brodern samt derföre äterkallade till! vitelsen såsom ogrundad, under anhällan -om brodrens tillgift och förlätelse; förklarade J. A: WoHenberg, att som han vunnit den upprättelse, söm han genon ätalets anställande äsyftat, han ej ville vidare fullfölja ätalet, utan önskade att detsamma mätte få förfalla. mot vilkor att-brodern godtgjorde hans orhkostnader med 20 rår rgs; och som C. G. Wolenberg ätög sig att berörde belopp utgifva, fann rädstufvurätten-skä ligt låta vid den sålunda träffade förlikningen. bero. — Vid samma afdelning fortsattes ransakningen; angående Häktade förre handelsbetjenten Johan Petter: Pettersson, tilltalad för det han skall under sin tjenstetid bos lärftskramhandlanden Guldstrand äösamka sig. en balans åt: 306 rdr 39 sk. 6 rst rgs, samt i sib bemälde husbondes namn falskeligen skrifvit och för erhållande af pass till utrikes ort, å öfverståthållaret embetets-.passexpedition företett betyg, att han egde Guldstrarids tillåtelse att resa utrikes. I Guldstrands närvaro erkände P., att han -begätt nämnde. .förfalskning, men bestred förtfarande att han, medan Guld! strands ena utbod af honom förestods,: åsamkat sig ifrögafarande balans; hvilken han pästod hafva uppkommit derigenom;att Guldstrand, tärtemot aital, tillgodoräknat sig 10 procent på försäljningssumman; hvarförutan P. bestred att någon ordentlig inventering af varulagret skett, då hanröfrertog utboden:-Guld: strand ä sin sida päsfod attinventering i behörig ordning egt rum och att han kunde sådant med vittnen styrka, samt att hvad angick den honom tillgödoräknade procenten, densamma vore ingalunda för hög tilltagen, enär G. uti hemboden bade ända till 14 procent på försäljniogssumman. I öfrigt upplyste G. att det vore så mycket mera otvifvelaktigt att P. äsamkat sig denna balans, som P. genom utfärdan: det af en skuldsedel, som nu. förevisades, indirekt erkänt sig skyldig till balansen. . Pettersson medgaf väl att han utgifvit nämnde skuldsedel, som lydde ä 173 rår res, hvartill Guldstrand förmält sig hafva nedsatt beloppet af balansen, men pästod, att ban bifvit mot sin vilja förmädd att utgitva skuldsedeln, emedan G. som dä redan erhållit kunskap om det. falska betyget, skall hotat, att derest P, ej utgaf Skuldsedeln,;förfalskningbrottet skulle blifva ätaladt... Guldstrandpästod äter, att ifrägavarande skuldsedel blifvit af P. frivilligt utgifven till balansens betäckande, sämt att P:s förebärande, att G. skulle hotat att angifva förfalskningen, säledes vore alldeles sanningslöst, utan hade G..ivärtom . aldrig haft. för afsigt att ätala brottet, eburu G. ej kunnat förekomma att annan person detsamma hos kongl. poliskammaren. angifvit. För vittnens inkallande uppsköts mälet till nästa mändag. d — Gardisten vid Svea lifgarde N:o 25, kapten Stjernstedts kompani, Johan Jansson bar blifvit haktad såsom varande misstänkt att ha föröfvat den hos br direktören Arfwedsson ä Listonhill föröfvade inbrottsstöld. Jansson hade i gär afton vid Djurgärdsbrunn till salu utbjudit en soppskäl, som vid nämnde tillfalle blifvit tillgripen: Jansson påstod att han upphittat skålen, men Kompaniombudet upplyste att bän den natten stölden föröfvades olofligen afvikit från kasernen. — Möälet uppsköts. ; — Skomakaregesällen Anders Andersson arresterades förlidne söndags afton uti kongl. lifbeväringsregementets läger ä Ladugärdsgärdet, derföre att han derstädes skrikit Cch fört oljud, sparkat em på post varande beväringsyöglipg, skomakaregesällen Ekström såmt med oqvädinsord utfarit emot vaktbafvånde officerare vid lägret. Med anledning härat var Anders Andersson, sedan hån i allmänt häkte blifvit aftörd, i gär till förhör i poliskammaren inställd, men; ransakningen blef uppskjuten i anseende dertill, att lägrets? uppbrott hindrade de inkallade persorierrie -ått rmiälet! öfvervara. bog , v Vid det i dag fortsatta förhör bersttäde under löjtnanten Ekman att tilltalade Andersson äfven oqvädat honom, och flere vitnen intygade. sanningsenlig-; heten sä väl af sjeliva angitvelsen som löj Hänt Ek mans uppgift. Mälet remitteradös till lifbeyäringsregementets krigsrätt och skulle Andersson qvarsitta i häkte. F mar 7 sen Förre poliskonstapeln Julin-var i gär uti poliskammarenytilltalad att natten emellan sistl. söndag och märdag hafva är Störtorget öfverfallit blöckslagare-gesällenCarl Gust! Lunöin? Sedan vitttien ini, tygat säväl angifvelsens rigtighet som att Julin Vid! tillfället oqvädat sin f. -d.skamrat men numera, öfi verkonstapeln Spångberg, så dömdes Julin. att böta r t ; t SEVEN ISS straff för dess förbrytelser, låtit dö i fandsflykt, slöto sig-till de-missnöjde; och Etienne, söm lyckats rädda sig ur fälgelset, gaf med Bill Nörvaro en Hy väckelse ät rebellernas an: strängningar, i det han bland demsupplifvade den blodiga hågkomsten.af.sinbroderka isleren. -Å en. .annan:sida sökte madam dodiengt Erankrikes dåvarande -cherrskarinnay nöjd: med. allt som kunde försvaga Bretagiie; ögonsken; ligen att underhålla oenigheten mellan.hertigen och sdess adel, i det hon försåg: den sednare! med penningar och Vaperl GT acchn oe oc . Landais lät hvarken förskräcka eller miss leda sig. Öfverlåtande Frans åt dess flyktiga ! nöjen, styrde han i dess namn med en ty-l: rannisk, menskraftfull handyockhörtigen, sona aldrig haft så mycken ledighet, fann att allt: gickoföfträffligt: 0 my, ert SR Hvad ministern beträffar -hade häng äregi-! rigHet tillvext i samma mån som hans. makt. Ailtsedan fru de Villequiers: död hade hanli oföränderligen yppträdt såsom en. beskyddare för hennes barn, dervid i hemlighetoledd af! den tanken, att--med den likhet i-ålder; som 1 I j Rennes, hvilken Bandais, till ett LIE rådde mellan dem och hans dotter Marie, det ingalunda vore omöjligt att icke den .gamla politiska förbindelsen föräldrarne emellan, un) der en mildare och ljufvare form, kunde -öfverflyttas på barnen.. -—E ö Denna tanke som från början dunkelt fö-: resväfvade Honom antogsmånitigom bBestäm-: dare drag, och öfvergick slutligen till en form( lig plan, för hvilken alla andra afseenden må: ste vika. Af de båda sönerha var Anton den, vid hvilken han företrädesvis fäste sinä hlinkar 14